Heidelbergs slottsruin

Framsida

När jag var och reste i Tyskland besökte jag inte bara Höchstädts slott utan även Heidelbergs slott (eller åtminstone det som är kvar av det), en gång tiden sätet för kurfurstarna av Pfalz. Även om slottet inte har några tennsoldater eller någon svensk-koppling (utöver att det var ockuperat av Sverige 1633-1635) så har det en liten koppling till Höchstädts slott.

Ovansida

Höchstädts slott byggdes 1589-1603 av Philipp Ludwig av Pfalz-Neuburg som styrde området och detta slott kom att användas som livgeding åt hans änka Anna av Jülich-Kleve-Berg 1615-1632. Deras son Wolfgang Wilhelm var likhet med föräldrarna fostrad som lutheran men han konverterade till katolicismen. Anledningen var den tronföljdskris som bröt ut i Jülich-Kleve-Berg när dess hertigätt dog ut. Wolfgang Wilhelm gjorde anspråk på dessa territorier som gränsade till Nederländerna. De övriga motkandidaterna var kurfurstarna av Brandenburg och Sachsen, två stater som båda var mäktigare än Pfalz-Neuburg. Men de var också protestanter och som katolik kunde Wolfgang Wilhelm få stöd från Habsburgarna (såväl spanska som österrikiska) och dessutom från Bayern som han hade gift in sig med. Tronföljdskrisen var nära att resultera i ett religionskrig, som tyskarna dock slapp uppleva för ytterligare några år till, men Wolfgang Wilhelm var delvis framgångsrik. Han fick Jülich och Berg medan övriga territorier tillföll Brandenburg (Kleve, Mark och Ravensberg). För den katolska kyrkan var detta också en stor framgång eftersom Wolfgang Wilhelm skulle mot givna löften förtrycka sina protestantiska undersåtar.

Pfalz-Neuburg i lila och Jülich-Kleve-Berg i rosa.

Hoppar vi en mansålder fram i tiden hamnar vi en ny tronföljdskrig som denna gång resulterade i ett fullskaligt europeiskt storkrig. 1685 dog nämligen huvudgrenen av den pfalziska ätten ut och Wolfgang Wilhelms son Philipp Wilhelm stod näst på tur att ärva Kurpfalz. Detta kurfustendöme hade varit en av de viktigaste protestantiska staterna och dess huvudstad Heidelberg huserade ett universitet som var det ledande kulturcentret bland tyska kalvinister. Att en katolik skulle ärva Kurpfalz var därför mycket oroande för protestanter men det var inte därför som det blev krig. Ludvig XIV såg nämligen chansen att lägga beslag på Kurpfalz genom att stödja anspråket från sin svägerska Elisabeth Charlotte som var syster till den pfalziske kurfursten som hade dött 1685.

Bild inifrån ruinen, till skillnad från de två ovan är detta foto och de nedan tagna av mig.

Det pfalziska tronföljdskriget varade 1688-1697 och fransmännen popularitet i Kurpfalz sjönk rejält under detta krig. Förstörelsen var nämligen enorm och det var då Heidelbergs slott (som härstammade från 1200-talet) blev en ruin. Hela Kurpfalz ödelades hösten 1688 när fransmännen tillämpade brända jordens taktik och brände ned slottet som sprängde det stora tornet. Snabba reparationer ledde till att slottet kunde hålla stånd mot ytterligare franska attacker 1691 och 1692, men 1693 lyckades fransmännen inta slottet en andra gång. Denna gång såg de till att slottet blev fullständigt ödelagt och det kom sedan att förbli en ruin till våra dagar.

Samma torn som på föregående bild

Men man kan ju undra varför ett strategiskt välplacerat slott ovanför huvudstaden Heidelberg inte blev återuppbyggt. Svaret på den frågan är religiösa motsättningar. Den nye kurfursten var katolik och föredrog att stanna i sin gamla huvudstad Düsseldorf längre ned längs Rhen eftersom invånarna i Heidelberg var mycket fientligt sinnade till katolicismen och motsatte varje försök från sin kurfurste att gynna katolicismen. Det gick så långt att kurfursten av Pfalz lät anlägga en helt ny huvudstad på andra sidan Rhen där det ödelagda Mannheim återuppbyggdes. 1720 var ett praktfullt slott uppfört i Mannheim och kurfursten kunde nu flytta in där på behörigt avstånd från kalvinisterna i Heidelberg.

Karl Teodor som blev ny kurfurste 1742 ville dock flytta tillbaka huvudstaden till Heidelburg och en långsamt återuppbyggnad inleddes. Men denna gick om intet 1764 när blixten slog ned två gånger i rad på slottet och tände eld. Kurfursten såg detta som ett tecken från gud och avbröt återuppbyggnaden. När romantiken svepte in i Tyskland i slutet av 1700-talet började man uppskatta slottet just som en ruin från fornstora dar och man bestämde sig att den skulle förbli en ruin för all framtid. Och som sådan är det ett mycket populärt resmål för turister.

Samma torn som på bilden ovan.
Det här inlägget postades i Sevärdheter. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *