En gång för länge sedan åkte jag bil från Helsingör till Köpenhamn. Jag passade då på att göra ett stopp vid Humlebæk för att se hur platsen för Karl XII:s landstigning såg ut. Dumt nog hade jag inte läst på om ämnet innan jag besökte Humlebæk. Jag upptäckte nämligen att stranden vid Humlebæk var väldigt brant och det kunde rimligen inte ha varit där Karl XII landsatte sina trupper. I somras gjorde jag ett nytt besök och beväpnad med generalstabsverkets kartor hade jag bättre lycka med att finna platsen som alltså inte låg vid Humlebæk utan strax norr om det i ett område som heter Tibberup. Dessvärre är det inte så mycket man kan se eftersom hela området är bebyggt med dyra villor och med undantag av någon enstaka snutt är stranden helt privatiserad.
För den som inte är militärhistoriskt intresserad är Humlebæk mest känt för konstmuseet Louisiana som ligger vid den allra nordligaste änden av tätorten. Går man ner till stranden vid Louisiana och promenerar norrut så har man på ena sidan en väldigt fin badstrand och på den andra sidan en riktig gammal lövskog (eller kanske rättare sagt skogsdunge). Detta ställe ger förmodligen den bästa uppfattningen om hur det kan ha sett ut när karolinerna landsteg där. Bland träden på kullen finns rester av en gammal skans som var i bruk när svenskarna landsteg.
Men denna skans bör ha beskjutit svenskarnas södra flank som befann sig ett stenkast längre norrut. Dessvärre går det en kommungräns just där och Helsingörs kommun har bebyggt allting på sin sida om gränsen. Ägarna till villatomterna har varit noga med att förse alla ingångar till stranden med grindar och skyltar som upplyser folk om att det är privat mark.
I mitten av landstigningsområdet fanns det visserligen en smal badstrand som var öppen för allmänheten och längst norrut fanns det en än så länge obebyggd tomt där det gick att promenera ned till stranden. Det sistnämnda stället skulle enligt generalstabsverkets karta ha kunnat vara den norra änden av den strand som upplänningarna landsteg i under den andra vågen (tillsammans med Kalmar regemente på den södra sidan, Livgardet och en bataljon av Malmö garnisonsregemente utgjorde den första vågen).
Att just ”Humlebæk” valdes som plats för landstigningen berodde på att stranden där var förhållandevis flack och att det dessutom var nära till kustvägen mellan Helsingör och Köpenhamn.
Nästa inlägg kommer att innehålla färre semesterbilder och mer historia om landstigningen vid Humlebæk (jag var faktiskt på väg att glömma att jag skulle skriva ett blogginlägg idag).