Runstensbilderna ovan föreställer exakt samma runsten och är tagna med åtta års mellanrum (2007 och 2015). År 2007 skapade jag en ny del av av min hemsida som fick namnet ”Historiska källor” eftersom den innehåll inskannade översättningar av primärkällor. Förutom verk av Tacitus och Livius så skannade jag även in Beowulf, Heimskringla och andra isländska sagor. Jag valde en mosstäckt bild på en gammal runsten (U173) som illustration på förstasidan, inte för att den att den var speciellt historiskt eller ens estetiskt intressant, utan för att den råkade vara den enda runsten som finns i min hemkommun Värmdö. Sedan dess har dock runstenen blivit restaurerad så i år passade jag på och tog en finare bild av U173 som nu har lagts till på hemsidan bredvid den gamla bilden.
”Historiska källor”-delen skapades när aktiviteten på min hemsida var inriktad på Sveriges äldsta historia. När jag sedan skapade ”Karoliner”-delen fick den en egen sektion om källor och litteratur där jag inför 300-årsjubileumet av slaget vid Helsingborg skannade in Arthur Stilles bok ”Kriget i Skåne”. Omedelbart efter började jag skanna in ”Konung Karl XII:s egenhändigt skrifna bref”, men luften gick ut ur det projektet innan det ens kom halvvägs. Att korrekturläsa inskannad text skriven på 1700-talssvenska visade sig nämligen vara rätt tröttsamt eftersom man i stort sett var tvungen att kolla upp varenda ord i pappersboken för att försäkra sig att man hade fått rätt stavning.
Några år senare blev Karl XII:s brev ändå digitaliserade (i projekt runebergs regi). Detta är också ett tydligt exempel på varför jag har slutat med att digitalisera historiska källor. Det känns inte meningsfullt att som privatperson lägga ner så mycket tid och energi på att skanna in böcker när Runeberg, Google och andra aktörer håller på med exakt samma sak fast i en industriell skala. Såvida inte någon text har en direkt koppling till sådant som jag själv har skrivit på hemsidan, så överlåter jag därför med glädje detta arbete åt de stora jättarna.