När jag i förra veckan i hastigheten skrev ett inlägg om Frankrikes och Englands nationella kors så gav jag nog en alltför förenklad bild. Sanningen är den att medeltida källor är i regel fragmentariska och den tidens symboler var inte så fast etablerade. Detta innebär att det är vanskligt att försöka rita raka obrutna linjer med hänvisning till enskilda historiska tidpunkter. Tittar man lite närmare på vad som finns i källorna så hittar man nämligen mycket brus som stör bilden av nationalsymboler med gammal hävd. Så för att ge en mer nyanserad bild tänkte jag gå in mer på detaljerna än vad jag gjorde i förra veckan.
Att engelska kungliga trupper förde ett rött kors som symbol finns visserligen dokumenterat så tidigt som omkring år 1270. Men S:t George som det röda korset ansågs symbolisera skulle inte börja att få rollen som Englands skyddshelgon förrän i mitten av 1300-talet. Dessförinnan fanns det andra helgon som var mer populära och vars symboler också användes. Intressant nog finns det en källa från 1367 (Book of all Kingdoms) som anger att Englands flagga var helröd. Fast den aktuella källans trovärdighet är inte alltför hög vilket bland annat denna diskussionstråd om Gotlands flagga ger prov på. Hur som helst skulle det dröja till reformationen på 1500-talet då S:t Georges flagga skulle bli helt allenarådande som nationell/kunglig flagga. Då förbjöds nämligen bruket av alla helgonflaggor utom just S:t Georges.
Det vita korset som fransk symbol tycks vara av yngre datum än Englands röda kors. Som nämnts i det föregående inlägget beslutades det 1188 att fransmännen skulle föra ett rött kors under det tredje korståget. Uppenbarligen bytte de senare färg med varandra, men tydligen dröjde detta väldigt länge för på den omfattande sajten Flags of the World nämns det att så sent som 1356 och 1380 symboliserades England fortfarande av vita kors och Frankrike av röda kors. På sajten spekuleras det att engelsmännen kanske tog över det röda korset i samband med den engelske kungen Henrik V:s anspråk på Frankrikes tron i början av 1400-talet (han blev formellt utsedd till fransk tronföljare 1420). Detta skulle då ha tvingat den blivande Karl VII av Frankrike att istället använda ett vitt kors som symbol när han skulle driva ut engelsmännen från riket. Hur som helst finns det tydliga belägg från hans regeringstid (1422-1461) att det vita korset och vita banér användes som kungliga symboler. Även Jeanne d’Arc ska ha fört ett vitt banér.
Men i likhet med hur det var i England innebar inte Karl VII:s och Jeanne d’Arcs färgval något definitivt genombrott för vitt som nationell färg. På League of Augsburgs forum har en person som forskat mycket om Frankrikes armé under 1600-talet förklarat att den vita färgen inte slutgiltigt etablerades som Frankrikes nationalsymbol förrän när ätten Bourbon ärvde tronen 1589. Under religionskrigen hade bourbonerna lett den protestantiska sidan och då använt sig av den vita färgen som symbol, vilket de fortsatte med även efter att Henrik IV konverterade till katolicismen för att kunna bli fransk kung. För att inte förarga katolikerna med att fortsätta att använda den ”protestantiska” färgen så omtolkades det vita till att symbolisera den för katoliker så populära jungfru Maria.
Så även om de vita och röda korsen som nationalsymboler för Frankrike och England kan härledas till det hundraåriga kriget (i likhet med Spanjorernas burgundiska kors) så var det inte förrän i slutet av reformationen som de slutgiltigt etablerades för att sedan brukas mycket flitigt under 1600-talet.
Eftersom jag nu har ägnat två inlägg åt att prata om hur den franska armén använde sig av vita kors på sina fanor så borde det vara något av ett tjänstefel från min sida att inte visa bilder på hur sådana fanor såg ut. Här kommer därför en äldre och en yngre variant av de fanor som det franska regementet Royal Suedois förde under 1700-talet (tagna från Kronoskaf):
Den senare versionen ser ju ut att medvetet ha ”svenskifierats”. Vet du om det finns ngn särskild historia bakom detta?
Nej, jag känner inte till några detaljer kring den förändring som skedde 1760. Men regementets svenska identitet hade ju successivt stärkts under 1700-talet. Från början bestod det av svenska krigsfångar som nog till helt övervägande delen var av tysk etnicitet. Men efterhand kom antalet svenska officerare att öka tills slutligen alla var svenskar. 1740 blev regementets svenska karaktär officiell när beslut togs om att döpa regementet till Royal Suedois (efter önskemål från den svenske kungen). Innan dess hade det varit uppkallat efter regementschefen .
OK, tack!