Slagfältsmuseet i Fisksätra

Filmen om slaget vid Stäket

För exakt en vecka sedan öppnades ett litet museum som skildrar slaget vid Stäket och jag har nu gjort ett besök där. I utställningen återfinns föremål som hittades vid de arkeologiska utgrävningarna samt en del annat som lånats in från andra museer (till exempel en sabel som tillhört Peter den store). Det mest intressanta för mig var dock att se det färdiga resultatet av den filminspelning som jag råkade stöta på för precis ett år sedan.

Peter den stores sabel

När jag gick in i det lilla rummet där filmen visades hade jag rätt låga förväntningar eftersom det är svårt att förmedla känslan av ett fältslag med bara en handfull reenactment-killar. Youtube-klippet av filminspelningen från förra året hade inte heller varit så övertygande. Men i filmrummet får man en panoramakänsla eftersom filmen är så bred och projicerad på en vägg i ett runt rum. De har även använt tekniken med skakig handkamera för att ge intrycket av att man ser slaget från en enskild soldats synvinkel. Och när alla tränger ihop sig i en skyttegrav så får man inte det har problemet med att en handfull gubbar ska representera en hel bataljon. Så filmen är helt okej. Det som blir lidande är väl snarare den historiska korrektheten. Bengt Nilsson kommenterade redan i fjol att några fältbefästningar inte lär ha varit uppförda när slaget utkämpades. Och när jag såg filmen reagerade jag på att svenskarna hade valt en väldigt dålig plats att försvara sig på. Ryssarna höll nämligen den högre terrängen så svenskarna fick hela tiden skjuta uppåt. Min mamma som också såg filmen uttryckte det bäst: ”varför sitter dom nere i en grop och skjuter?”.

I museet hade de även hängt upp en karolineruniform som jag naturligtvis var tvungen att ta ett foto av. Bredvid uniformen syns även en liten unge som har figurerat på den här bloggen för inte så länge sedan. Hans förmåga att förstöra saker är legendarisk och detta museibesök var inget undantag. Det finns en anordning på museet som påminner om ett flipperspel där man kunde jämföra olika träslags hårdhet genom att slå en kula mot träbrickor. Lille Calle tog dock i med rejäl kraft och sköt kulan så många gånger att den stackars träbrickan till slut bröts itu. Han fick en mild tillrättavisning av en ur personalen, men till sin egen glädje fick han behålla resterna av träbrickan som han sedan stolt visade upp för sina luttrade föräldrar.