De som följer den här bloggen vet att jag har ett stort antal omålade marscherande bataljoner. Förhoppningen är att jag ska kunna måla ett flertal av dem i sommar. Men innan dess är det lämpligt att ändra längden på en liten detalj innan jag har så många figurer att det inte är värt besväret att göra det. Denna detalj är hur högt över marken som den trubbiga änden av piken ska bäras av de marscherande pikenerarna. Ska jag fortsätta att bara ha en höjd på två enkronor och en femtioöring eller ska jag öka den till fem enkronor?
I begynnelsen följde jag Prince August instruktioner och hade pikar som vara 9 cm långa, vilket motsvara 4 meter i verkligheten. Men senare fick jag reda på att svenska pikar i själva verket var 5,5 meter långa, vilket skulle innebära 12,5 cm långa tennsoldatspikar. Så jag var tvungen att byta ut alla mina pikar. De nya pikarna framstod dock som väldigt långa jämfört med de gamla och framförallt mer besvärliga att hantera när jag skulle placera dem i min bokhylla. Därför gjorde dem ”kortare” genom att låta trubbändan hamna väldigt nära marken. Tanken var ju ändå från början att de skulle fungera som ett substitut för de stående pikenerare som då inte fanns Prince Augusts sortiment. Och jag föreställde mig att pikenerarna lät piken vila mot marken medan de stod och väntade på att musketerarna skulle skjuta färdigt.
Bild på Prince August kommande marsch-attack pose. Tagen från bloggen Lace Wars in Tin.
Sedan kom dock nya pikenerarformar. Bland annat en stående pikenerare som höll en upprätt pik med handen under trubbänden, som alltså inte var i närheten av marken. Mina marscherande pikenerare började kännas allt mindre historiskt korrekta och jag började misstänka att de verkliga pikenerarna under marsch höll piken upprätt med en hand under trubbänden. Med andra ord på ett liknande sätt som Prince Augusts nya marscherande musketerare från sjuårskriget håller sina musköter (se bild till höger). Frågan är bara om en sådan pose var aktuell även under stora nordiska kriget och ifall de även bar vapnen på ett sådant sätt under vanligt marsch långt bort från fienden? Det verkar ju ändå som en mer ansträngande pose än att ha piken bakåtlutad.
Fast hur som helst så är Prince Augusts marscherande karoliner skulpterade som de är med pik och musköt bakåtlutade mot axeln och det är inte så mycket jag kan göra åt den saken. Men jag kan ju höja piken något så att den åtminstone inte riskerar att skrapa mot marken när de marscherar.
Jag har försökt hitta bilder på marscherande pikenerare för att få någon vägledning exakt hur de bar den och hur högt över marken, men utan framgång. Så om ingen annan sitter på sådan information så kommer jag bara att godtyckligt fördubbla kontantinsatsen från 2,5 kr till 5 kr för att justera höjden på mina pikar.
Egentligen blir det inte så stor skillnad utan det är först när man tittar mer noggrant vid fötterna som man märker en skillnad. Fast det blir ju i alla fall lite mer realistiskt.
Örjan – först tack för en trevlig blogg som jag gärna följer. Sedan, vad gäller pikarna tror jag att människor är människor och man bär på det sätt som känns bekvämast. Alltså, skaffa dig en 5,5 m stång och prova själv! Intuitivt borde det vara lättare ju kortare den del som sticker upp ovan skuldran men inte så att man snubblar på änden…skulle förvåna om inte tingesten ’försvann’ i närmaste dike.
Trevligt att höra att du uppskattar bloggen!
Jo, jag tycker också att det borde vara bekvämare att bära piken på det sättet. Men 1700-talets arméer var ju inte kända för att satsa på bekvämlighet och en sådan teknik skulle kunna ställa till med problem när de marscherade i tät formation och skulle svänga eller utföra andra ”evolutioner”. Fast jag har fått uppfattningen att exercisen förändrades under 1700-talet så att manskapet drillades i att utföra sina evolutioner i ett allt snävare utrymme. På så sätt minskade man luften i slaglinjen och fick plats med fler musköter per meter än vad man gjorde innan. Kanske tillät man därför manskapet att ha en ledigare stil när de bar sina vapen under spanska tronföljdskriget och stora nordiska kriget än vad som var fallet under sjuårskriget.
Att de skulle slänga sina pikar i närmaste dike är jag dock mer skeptisk till. Det skulle nog bli tal om kännbara disciplinära åtgärder ifall soldater slängde sin huvudbeväpning. Fast det ska finnas ett känt exempel från ett slag på 1690-talet då franska pikenerare i stor mängd slängde sina pikar och plockade upp musköter från fallna kamrater istället. Den mentala pressen att uthärda fiendens eld utan att kunna skjuta tillbaka blev för mycket för dem.
Hej Örjan!
Om du tar en titt i boken ”Poltava 1709-Vändpunkten” finns ju flera bilder av pikenerare som du kanske kan ta hjälp av, bland annat på sid 96-97. Du har även bilder på internet, tex Smålands Karoliner, en karolinsk reenactment förening som har pikar i sin utrustning. Ifall du bara googlar på de så kommer flera bilder på de när de bär pikar.
Tack för tipsen, men dessvärre är de av osäkert värde då de är nutida illustrationer och inte samtida. Det jag letade efter var beskrivningar i källorna på hur piken skulle bäras. I nutida illustrationer gör man i regel gissningar när man saknar information om hur det gick på till på den tiden, och detta gör dem ofta väldigt opålitliga.
Jag är till exempel inte helt säker på ifall Smålands karoliner vet mycket mer om hur pikarna bars än vad jag gör. Tittar man på deras bilder på internet så ser man nämligen åldersstigna herrar som bär pikarna på minst två sätt när de står uppställda, och båda sätten är bekväma varianter med trubbändan på eller mycket nära marken. I det senare fallet lutar de dessutom piken bakåt mot axeln. Jag misstänker att en äkta officer från Karl XII:s tid skulle tycka att det var ett väldigt slappt sätt att framföra sin pik på under parad.
I Åberg/Göranssons bok finns däremot en bild på sidan 97 som visar en pikenerare med ”högburen pik” där han håller piken upprätt med ena handen under pikens trubbända. Jag utgår ifrån att den bilden är baserad på någon källa som redogör för hur dåtida exercis gick till. Men frågan kvarstår då ifall detta var hur man huvudsakligen framförde sin pik eller ifall tekniken endast användes under enstaka moment. Och om man istället för det mesta använde den mer ”slappare” och bekvämare stil som pikenerare i moderna bilder ses använda.
Jag misstänkte nästan det, men finns det verkligen inga primärkällor, bevarade dokument eller något som redogör karolinernas exercis gällande pikar? Det måste finnas någon stans tycker jag. Med tanke på att man hade strikt diciplin och även reglementen om hur man skulle gå till väga i strid etc. Tex skrev ju Magnus Stenbock 2 om inte flera sådana en i Polen och en sedan 1710 inför Skånska fälttåget om jag inte minns fel.
Ja, det ska finnas flera reglementen från stora nordiska kriget. Det mest intressanta torde vara den från 1701. Men tyvärr är dessa svåra att få tag i. Man är hänvisad till de pliktexemplar som finns i Kungliga biblioteket och Lunds universitetsbibliotek. Tyvärr är exemplaret i KB inte tillgängligt för allmänheten och det i Lund är endast tillgängligt som läsesalslån så man måste bege sig till Lund för att läsa det. Adam Zayer som brukar läsa den här bloggen har dock varit där och kopierat alla reglementen. I flera år har det varit min tanke att göra samma sak men det har aldrig blivit av. I augusti kommer jag dock att vara i Skåne så jag ska se ifall jag kan besöka Lunds universitetsbibliotek då.
Man behöver inte göra sig så stora besvär när det gäller reglementet från 1701 eftersom de mycket digitaliseringsflitiga esterna redan har ordnat saken:
http://dspace.utlib.ee/dspace/handle/10062/27501
Internet är fantastiskt! 🙂