När jag skrev sidorna om den sachsiska armén försökte jag hitta uppgifter om hur stor den sachsiska armén var. Det var dock inte så lätt. Uppgiften ”ca 30 000 man” återfanns visserligen på flera ställen och ibland var den specificerad till slutet av August den starkes regeringstid (dvs. 1733). Men jag ville veta hur stor den var när den stred mot svenskarna. Inte ens Daniel Schorr gav någon uppskattning, men väl organisationsplaner för sachsiska regementen (som dock hade en del frågetecken). Med hjälp av dessa uppgifter uppskattade jag den sachsiska arméns manskapsstyrka till drygt 30 000 i början av kriget vilket jag sedan nämnde på hemsidan. Under krigets gång skedde dock åtminstone på papperet en utökning av armén. Under senare delen av kriget i Polen bör sachsarnas manskap därför ha räknat ca 42 000 man och då är ändå garnisonsförbandet i Dresden och lantmilisen oräknade. Frågan är bara om dessa officiella numerärer ger en rättvisande bild av de verkliga förhållandena.
I verkligheten var den sachsiska armén aldrig i närheten av den nominella styrkan under fälttågen i Livland och Polen. För bättre information om den sachsiska arméns styrka läs inlägget Sachsare och hannoverare från 21 februari 2015.
Fast i vilket fall som helst var det en betydande styrka som svenskarna stod mot. Den svenska armén bestod visserligen av 65 000 man när Karl XII tillträdde som kung för att sedan kulminera med en styrka på 110 000 man inför det ryska fälttåget. Men Sverige hade ju inte fördelen att bara kriga mot ett land. Trupper var tvungna att avdelas för att möta den ryska armén som var dubbelt så stor som den svenska när svenska armén var som störst. Dessutom var Sverige tvunget att avdela trupper till försvar mot ett eventuellt danskt angrepp som skulle komma förr eller senare (innan nyheten om Poltava kom var danskarna inställda på att invadera Skåne under våren 1710).
Dansk-norska arméns styrka är intressant så till vida att år 1700 hade de bara 36 000 man, dvs. endast hälften av den dåvarande svenska armén. Men under de följande åren hyrde de ut 20 000 man till Österrike och sjömakterna och dessa trupper var antingen nyrekryterade för detta ändamål eller så ersattes de på hemmaplan av nyrekryterade regementen. Med andra ord, den danska armén genomgick en rejäl kraftutveckling medan Karl XII stred mot sachsare och ryssar. När de uthyrda regementen återvände till Danmark 1709 och 1714 hade Danmark en armé som i antal räknat kunde matcha den som Karl XII lät rusta upp för att genomföra det norska fälttåget 1718. Några år innan var den dansk-norska armén rent av en storlek större.
Vad denna statistik visar är vilken oerhört svår uppgift Karl XII ställdes inför när Sachsen, Danmark och Ryssland anföll Sverige år 1700. Den fientliga koalitionen hade överlägsna resurser jämfört med Sverige och det var verkligen en stor bedrift att Sverige länge var så framgångsrikt under stora nordiska kriget.
Den svenska arméns förfall under frihetstiden är också tydligt när man jämför Danmark-Norges och Sveriges krigsmakter. Under hela perioden var den dansk-norska armén klart större än den svenska trots att Sveriges befolkning var större än Danmark-Norge (detta även om man inte räknar med Finland!).
Nedan har jag en tabell med olika styrkeuppgifter för europeiska arméer. Siffrorna är anteckningar från en gammal hemsida som jag besökte för många år sedan och nu har glömt bort. Detta medför förstås källkritiska problem, men siffrorna överenstämmer med uppgifter jag har stött på i andra verk så de framstår i mina ögon som hyfsat trovärdiga. Fast man får nog ändå tolka dem med lite salt. Den svenska siffran från 1690 verkar till exempel bara räkna indelta trupper medan den från 1695 även räknar med de värvade regementena. Men detta är sådant man får räkna med när någon har sammanställt uppgifter från flera olika källor. Beroende på vilka definitioner dessa använde sig av och vilka typer av uppskattningar de gjorde kan man få fram resultat som inte är fullt jämförbara med varandra.
