Andra omgången av de nya pikenerarna

Sista omgången med sprillans nya pikenerare är nu klar. Tio livgardister som håller piken vertikalt samt fem småländska tremmänningar och en upplänning som håller piken horisontalt. Två före detta småländska tremänningar har blivit ommålade till livgardesofficerare.

Med dessa livgardister är nu hela infanterilinjen vid slaget vid Poltava klar. Låt vara att bataljonerna vid den främre linjen har tre olika poser (sju skjutande, två som står i halt och en anfallande).

Den småländska tremänningsbataljonen har fått soldater utbytta vid flera tillfällen, men med dagens fem nya pikenerare har den fått sin slutgiltiga form.

Slutligen gjorde jag en upplänning i den här omgången eftersom jag vill ha alla poser representerade i min samling. Prince Augusts nya formar innehåller ju fyra nya pikenerarposer men en av dem är i praktiken en dublett som jag har svårt att hitta ett användningsområde för. Så det blev inte mer än en enda fristående tennsoldat med den posen.

Det som återstår nu är endast en omgång ryttare. När den är klar kan jag sedan sätta igång med att uppdatera tennsoldatsgalleriet på hemsidan.

This entry was posted in Tennsoldater. Bookmark the permalink.

14 Responses to Andra omgången av de nya pikenerarna

  1. Henrik Andersson says:

    Det är ganska böjda pikar du har. Har du uppgifter om hur mycket en riktig pik vägde och om de “svajade”?
    På bilder från 16 och 1700 talet ser alla pikar ganska raka ut.

  2. Örjan Martinsson says:

    Jo, jag hade nog velat ha dem rakare än så. Materialet som jag använder mig av (bindtråd i en rulle) gör det dock svårt att få dem raka. Det var mycket lättare tidigare då jag gjorde pikar som skulle motsvara fyra meter i längd. Men med 5,5-meterspikar är det mer besvärligt. Risken är stor att pikarna blir krokiga om man försöker räta ut dem för mycket. Och eftersom jag skulle göra så många på en gång lade jag inte heller ner så mycket tid på att räta ut dem som jag har gjort vid andra tillfällen. Men det är inte försent att räta ut dem lite till en annan gång.

    På Forum Skalman har B. Hellqvist skrivit följande:

    “Totallängden på pikar i engelska inbördeskriget varierade tydligen mellan 15-18 fot (cirka 4,5-5,4 meter). Jag läste in någon av mina böcker att man vid ECW-reenactment märkt att 18-fotspikarna har en tendens till att börja svaja under marsch (när piken ligger över axeln), och att svängningarna försvinner när pikarna kortas till 16 fot.”

  3. Mikael Andersson says:

    Fina pikenerare du har fått till. Jag kan tänka mig att den karolinska piken “darrade” en hel del under både marsch och strid. Varför var svenskarna så konservativa när det gällde att behålla pikarna, de flesta andra armeér hade avskaffat dessa till förmån för den plutonvisa elden?

  4. Örjan Martinsson says:

    Orsaken till att den karolinska armén var så inriktad på närstrid istället för skjutvapen berodde nog på det faktum att de var i numerärt underläge vid varje drabbning under hela kriget, oftast rejält underlägsna. Om de gav sig in i en eldgivningsduell med fienden skulle den armé som hade överlägset flest musköter vinna med automatik, dvs. inte svenskarna. Karolinernas enda hopp var därför att så tidigt som möjligt bryta igenom fiendens linje med blanka vapen och slå dem på flykten innan deras överlägsna antal hann fälla avgörandet. I konsekvens med detta såg svenskarna till att inte bara ha långa pikar utan även bajonetter och värjor som var längre än fiendens.

    Överlägsna blankvapen gjorde att svenskarna kunde besegra kvalificerat motstånd med en förvånansvärd lätthet (Kliszow, Fraustadt, Helsingborg, Gadebusch). Men det fanns förstås en stor nackdel med denna taktik. Ifall den svenska arméns attack saknade den styrka som krävdes för bryta igenom fiendens linje och istället tvingades retirera så kunde förlusterna bli skyhöga. Vilket var precis vad som hände vid Poltava.

  5. Henrik Andersson says:

    Vilket träslag var pikarna gjorda av och vilka vapenmanufakturer tillverkade dom? Tillverkades dom i hela det svenska riket eller i bara vissa delar?
    Och var de värvade trupperna från de tyska och baltiska provinserna utrustade med pikar?

  6. Örjan Martinsson says:

    Jag har inte lyckats hitta några upplysningar om det i mina böcker. Men jag har fått för mig att jag har läst någonstans att pikarna var gjorda av ask, vilket enligt wikipedia användes till spjut och är “hårt, segt och lätt, går lätt att böja och är ljust till färgen”.

    Var de tillverkades vet jag inte, men det tycks ha varit svårare att få fram pikar i tillräckligt antal än musköter. Alla fältregementen skulle (ifall lagret räckte) ha pikar. De regementen som låg i garnison i någon fästning bytte dock ofta ut pikarna mot musköter. Och i dessa fall var det inte säkert att de fick tillbaka pikarna när de drog ut i fält igen.

    En bataljon av Västgöta tremänningsregemente hade till exempel varit förlagt i Estland 1703-07 och då lämnat in sina pikar. Så sent som 1710 hade de fortfarande inte fått tillbaka pikarna. Även ett regemente som 1707 sattes upp av sachsiska krigsfångar saknade pikar i slaget vid Helsingborg i likhet med flera av de nyuppsatta indelta regementena.

  7. Mikael Andersson says:

    Jag undrar om pikenerarna lätt ramlar framåt vid ex förflyttning eller uppställning. Hur blir deras tyngdpunkt med en så pass lång pik?

  8. Örjan Martinsson says:

    De knästående pikenerarna är mycket riktigt framtunga och är på gränsen för vad de klarar av. Är underlaget inte helt plant faller de framåt.

  9. Adam says:

    Ett tips for att erhalla raka pikar ar att rulla piken mellan de tva stodskivorna man anvander vid tenngjutningen..ja anvander det nar ja tillverkar mina pikar..funkar varje gang..blir alltid raka

  10. Mikael Andersson says:

    Pikarna tillverkades i bland annat Norrköping vid mässingsfaktoriet och gevärsfaktoriet (Louis de Geers anläggningar i centrala Norrköping – idag konsert,kongress och Campusutbildning). Faktorierna totalförstördes av ryssarna vid bränningen av Norrköping den 30 juli 1719.

  11. Axel says:

    hej, intressant sida örjan! själv fösöker jag sätta upp ett komplett karolinskt kompani. kan nog se rätt maffigt ut i stridformering, dock måste jag införskaffa de nya pikenarformarna. angående pikar hittade jag massa antifågelpiggar på gatan, men kan också köpas hyfsat billigt. i skalan är dom nog exakt 5,5m och hyfsat rätt tjocklek. bara att fila till spetsen så har man perfekt raka pikar!

  12. Örjan Martinsson says:

    Bindtråd, pianotråd och nu antifågelpiggar! Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att framställa piker. Nu kommer jag nog inte att kunna se på sådana piggar utan att tänka på pikenerare!

  13. Anders Larsson says:

    Trevlig sida Tacticus.
    Äntligen lite nya formar från August!

    Gjöt en hel del själv på 1970 till 90-talet, men trodde August hade nått “dead end” vad gäller formar, nu blir man väldigt sugen igen.

    Ett litet tips.
    Angående nya, eller rättare sagt gamla formar hos August, kan jag tipsa om ett besök jag gjorde i England i början av 1990-talet.
    I Sverige finns ju den framåtspringande musketeraren med höjd framfot.
    Av någon anledning fanns (finns?) det i England samma form (dvs med samma andrafigur), men med en framåtgående musketerare.
    Försökte en gång i tiden utröna varför den inte såldes i Sverige, men fick inget svar. Jag köpte den naturligtvis, då den passar bra med den gående trumslagaren och fanbäraren mfl. Det är även roligt att kunna åskådliggöra de olika anfallstempona.

  14. Örjan Martinsson says:

    Jag har faktiskt den framåtgående muskteraren. Jag beställde den från Prince Augusts hemsida för ett två år sedan och har den som min favoritpose eftersom den är så allround. Den kan föreställa musketerare som avancerar, står i försvarställning eller gör sig redo att skjuta. Och så passar den som sagt bra ihop med flera andra figurer som har benen i samma ställning.

    Anledningen till att den inte säljs i Sverige är att den ingår i serien “Irish Wild Geese” som är en av flera varianter av 900-serien som marknadsförs i länder där intresset för karoliner är lågt. De “vilda gässen” var irländare som stred i fransk tjänst under 1700-talet. Serien innehåller samma figurer som karoliner-serien förutom pikeneraren i form Nr. 903. Eftersom det inte fanns pikenerare i den franska armén under 1700-talet bytte Prince August ut den figuren mot en musketerare i en helt ny pose.

Comments are closed.