Två kandidater till titeln "Tennsoldat Nr. 1000"
Jag gjorde en inventering av mina tennsoldater för ett par dagar sedan och upptäckte att jag hade passerat 1000-strecket. Det var lite överraskande eftersom jag hade trott att det skulle ske senare i december och planerat att nummer 1000 skulle bli en alldeles särskild tennsoldat. Men min samling ökar fortare än vad jag anat. Den senaste räkningen var före sommaren då jag hade 797 tennsoldater.
En fråga som infinner sig nu är: vilken tennsoldat är nummer tusen? Av förra veckans skörd kan de ryska dragonerna uteslutas eftersom jag gjorde dem före svenskarna. Av svenskarna kan pikenerarna uteslutas eftersom de är ommålade ryssar och därför ingår i de ovan nämnda 797. Kvar är då tolv västmanländska musketerare, tolv uppländska muketerare, två västmanländska trumslagare och två östgötska trumslagare. Alla dessa blev färdigmålade samma dag (19 november) men om jag minns rätt målade jag de västmanländska musketerarna först. En av dessa är alltså Nr. 1000. Och av en ren slump blev den faktiskt färdig på min egen födelsedag!
Tennsoldat Nr. 1 och Nr. 2
Det är lättare att avgöra vilka tennsoldater som är mina allra första. De allra första tennsoldaterna som jag målade (sommaren 1992) var nämligen en grupp på sex stycken som alla hade olika poser. Tre av dessa kom sedan att ingå i min första version av den stora Livgardesbataljonen. Tillsammans med de övriga livgardisterna smältes den trion ner hösten 1996 när jag bytte från blanka till matta färger. En annan tennsoldat (musketerare i halt) skänkte jag till min bror och den kanske finns kvar än idag. De sista två är de som syns på bilden ovan. Jag har valt att spara dessa som ett minne över hur mina tennsoldater såg ut 1992-96.
Det är lätt att tro att jag har lekt mycket med de här tennsoldaterna eftersom färgerna är så slitna. Men jag kan inte minnas att jag ägnade mig åt lek i egentlig mening med dessa. Jag var ju tolv när jag målade dem och hade blivit lite för gammal för sådant. Slitaget beror nog mer på dålig förvaring. När jag inte hade tagit fram dem för att åskådliggöra fältslag förvarade jag dem i en plastpåse. Den omilda behandlingen tillsammans med den slarviga målningen gjorde att de till slut blev så fula att jag smälte ned dem och började om från början.
Det tog alltså 18 år för mig att måla 1000 tennsoldater. Nästa tusen ska förhoppningsvis inte ta lika länge även om jag snart tänker dra ner på tempot jämfört med de två senaste åren.