En ny sen kväll och åtta stående trumslagare tillhörande Livgardet blev klara. De är gjutna med Holger Erikssons gamla form från 60-talet. Eftersom hans förlagor var snidade i trä så är detaljerna mycket grovhuggna och det är en utmaning för målaren att få dessa detaljer att se bra ut. En lite för stor utmaning för mig och jag har redan ångrat att jag valde att variera mina poser genom att använda just den här formen. Fast snart är alla klara och det är ju ändå meningen att de ska stå längst bak i bataljonen så de kommer lyckligtvis inte att bli alltför synliga.
Holger Erikssons specialitet var egentligen ryttare och hans kavalleriformar är helt okej trots den primitiva tillverkningstekniken. Däremot tycker jag inte alls att infanteriformarna håller måttet och förutom den stående trumslagaren har jag bara använt mig av den stående officeren tidigare. Jag kommer knappast att använda mig av fler hans infanteriformar.
Men konstigt nog är det många som uppskattar Holger Erikssons figurer. Inte bara på grund av deras poser (som även jag tycker är bra) utan även på grund av att utseendet har en ”toy soldier quality”. Jag misstänker att mycket av förtjusningen över Holger Erikssons figurer handlar om nostalgi över en svunnen barndom då leksakerna inte hade lika välgjorda detaljer. Om man som jag är uppvuxen med lite ”bättre” leksakssoldater så rynkar man nog på näsan när man ser skärpan på Holger Eriksson-figurerna. Fast jag kanske har fel, smaken är ju som baken…
Hans mannar är nog mer ockej om man har många och då man vill framhävda masseffekten. En mindre grupp med hhans figurer blir inte så snygg.