Efter att återigen tagit ett längre uppehöll har jag återgien börjat översätta en del sidor. Jag är snart klar med delmålet att översätta alla sidor i fältslagsdelen. Det är bara några Poltavasidor som är kvar och som jag behöver revidera först innan jag kan översätta dem. Och där börjar mina problem igen…
Jag har tidigare berättat om en bok av Nicholas Dorrell om slaget vid Poltava som anger mycket exakta styrkebesked och fånglistor för ryska och svenska regementen. Jag har enda sedan dess haft som avsikt att lägga till dessa upgifter på min hemsida. Listan över svenska fångar visade sig dock vid en närmare granskning i höstas vara helt opålitligt så jag har struntat i den. Nu har jag dock börjat lägga in styrkebesked för de ryska regementen men även för dessa verkar det finnas frågetecken. På den här sidan har jag angett Dorrells styrkebesked för de regementen som deltog i huvudstriden. Den enda uppgift som fanns där innan var för Astrachanska regmenten som enligt Generalstaben bestod av 920 man. Enligt Dorrell hade dock just det regementet hela 1 800 man efter slaget. Även utan Generalstabens uppgift blir man misstänksam mot en så hög siffra eftersom regementet bara bestod av två bataljoner under slaget vid Poltava.
Riktigt illa blir det dock när jag skulle gå över till redutternas garnison. Sedan tidigare hade jag exakta uppgifter om dessa regementen från en rysk historiker vid namn Krotov som Bengt Nilsson hade vidarebefordrat till mig. Krotovs och Dorrells uppgifter är emellertid inte särskilt samstämmiga:
Enligt Dorrell ska dock redutternas totala garnison ha bestått av sammanlagt 4 730 man (precis som Krutov) trots att hans regementsuppgifter bara summerar till 2 031 man (eller 3 781 enligt mina beräkningar). Men med dessa iakttagelser börjar jag få kalla fötter och undrar nu ifall jag inte ska låta sidorna vara som de är. För varje gång jag skrapar på ytan på information om den ryska armén så blir jag bara mindre klok på den.
Ytterligare något som har spätt på min osäkerhet om slaget vid Poltava är den här gamla diskussionstråden på Skalman som jag upptäckte nyligen. I den hänvisas till en (numera död) länk som uppger att de ryska trofélistorna från slaget vid Poltava inte rapporterar en enda pik trots att de noggrant anger till exempel antalet spadar och yxor som de tagit från svenskarna. Hade svenskarna då inga pikar vid Poltava? Ja, jag vet inte vad jag ska tro även om jag förhåller mig skeptisk till den uppgiften. En förklaring som anges i tråden att alla pikar skulle ha gått sönder, ”tappats bort” eller används som brännved under det ryska fälttåget känns inte heller så trovärdig. Den svenska armén bör ju ha haft flera tusen pikar och varenda en kan väl rimligen inte ha försvunnit under fälttåget. Min gissning, ifall uppgiften stämmer, är att den ryske skrivaren har sjabblat och missat en rad i förteckningen. Med hänsyn tagen till hur opålitlig den ryska listan över svenska krigsfångar var, så var det nog lite si och så med kanslipersonalens noggrannhet.
Men, men… imorgon återvänder jag till saltgruvan och nästa vecka borde hela slagfältsdelen vara översatt. Med eller utan Nick Dorrells uppgifter.
När du ändå är inne på Poltava: Jag satt på RA några dagar den här veckan och gick då bland annat igenom några Kammarkollegievolymer. I en av dem fanns en rätt stor mängd uniformshandlingar från 1707, mestadels härrörande från de förråd som samlats i Stettin och Elbing. I en av dessa handlingar sades apropå Närke-Värmlands regemente att den därifrån utsände kaptenen inte ville ta emot 232 karpuser eftersom ”hattar är för hela regementet bestält i Saxen”.
Pikar: Jag tror man kan utgå ifrån att den ryska uppgiften är rent nys eller i varje fall att man därav inte kan dra slutsatsen att armén saknade pikar. Det ter sig som minst sagt osannolikt att den starke pikanhängaren Karl XII skulle ha tolererat att soldaterna eldade upp sina vapen. Till yttermera visso skriver såväl kapten Tisensten som kapten Öller (HH 34:2) om hur gardet angrep med pikar och bajonetter.
Att hela Närke-Värmlands regemente hade hattar under det ryska fälttåget är mycket intressanta uppgifter! Höglund nämner visserligen att deras rekryter hade hattar 1707 men jag trodde att det var frågan om provisoriska uniformer eftersom regementet fick ut karpuser 1706. Enligt Bellander var det 758 karpuser som beställdes 6 mars 1705 och ytterligare 232 st som beställdes året efter. Men tydligen bar de inte dessa karpuser särskilt länge och de sistnämnda är väl identiska med dem som inte togs emot 1707.
Även Västmanlands rekryter uppges av Höglund ha burit hatt 1707 trots att Bellander nämner att 1 200 karpuser beställdes samtidigt som Närke-Värmlands 232. Dalregementet ska också ha haft rekryter med hatt 1707 enligt Höglund så det kanske var så att karpusen försvann helt och hållet under vistelsen i Sachsen (endast Västerbotten åtestår av karpus-regementena).
Jag kan egentligen inte särskilt mycket om uniformer, men kanske har Bellander sett ivägsändandet av en massa persedlar och sedan inte kontrollerat att de verkligen togs emot. Samma handling från maj 1707 som nämner detta med karpuserna som inte togs emot redovisar annat som enligt kungens order skulle skickas tillbaka till Stockholm, såsom t.ex. 2 532 rockar för gardet; 1 200 karpuser, 1 200 par strumpor och 1 241 rockar för Västmanlands regemente; 1 277 par strumpor och 995 rockar för Södermanlands regemente. Den utsände från Västmanlands regemente ville inte ta emot skinntröjor och skinnbyxor eftersom kungen i Sachsen ”låtit förfärdiga klädesbyxor och wästar för hela regementet.”
För Västerbottens regementes del finns det däremot en kvittens (i avskrift) signerad av Gabriel Wirgman om att han den 16 november 1706 i Stettin bland annat mottagit 633 karpuser.