Kanoner och mörsare

Tre nya svenska artilleripjäser med besättning har nu blivit färdigmålade, vilket innebär att jag har fördubblat det svenska artilleriet i min samling. Dessutom räckte det återstående tennet även till för att gjuta en sachsisk kanon och besättning som också blev färdigmålade i dag.

På bilden syns även i det övre vänstra hörnet en blåklädd officer. Jag har sedan tidigare 24 musketerare som står i halt och det är nu min tanke att de ska ställas upp som en skyddsstyrka för artilleriet. Men då behöver jag även en officer som står i halt så jag lät gjuta en från de gamla Holger Eriksson-fomarna (Nr. 30).

Med infanteri och allt artilleri samlat i min hylla så ser uppställningen ut på följande sätt:

Jag har nu sju svenska artilleripjäser från fyra olika formar:

De två pjäserna som står längst bak är trepundiga kanoner från Prince Augusts gamla karolinerserie och från den nya 900-serien. De skiljer sig år genom att eldröret på den äldre kanonen inte är en separat del utan sitter fast på lavetten och dessutom har stora handtag.

Det märkliga med kanonen i form 951 är att den marknadsförs även i Frankrike och Irland som franskt respektive irländsk infanteri i fransk tjänst. Fast då uppges kanonen vara en sexpundare!. Varför samma kanon har olika benämningar i olika länder är en gåta för mig. Upptäckte man i efterhand att kanonen var för stor för att vara en trepundare och ändrade benämningen inför lanseringen på de andra marknaderna? Eller har det att göra med att de franska och irländska tennsoldaterna hör hemma i mitten av 1700-talet då lavetterna var mindre? Eller mätte fransmännen och svenskarna kalibern på olika sätt? Ja, jag vet inte och är en aning förbryllad.

De två främre artilleripjäserna kommer från Prince Augusts Rossbachserie. Kanonen ska föreställa en tolvpundare och även om lavetten är bara marginellt större än de övriga så är eldröret maffigare. Jag gillar storleken på den och skulle gärna göra fler. Enda problemet med den är att eldröret är så framtungt att det ser ut som om det ska skjuta mot marken. Det verkar som om man är tvungen att klistra fast bakdelen på lavetten för att det ska se snyggt ut.

Mörsaren hade jag ett visst besvär med att montera eftersom jag köpte formen begagnad och hade inga instruktioner från Prince August som visade var alla smådelarna skulle sitta. Först i ett sent skede tittade jag på bilden på Prince Augusts hemsida och insåg att de två pinnarna som ligger vid sidan av ska vara handtag på lavetten. Det ska vara fyra sådana men jag misstänker att min form är defekt eftersom ett hål på vardera sida är igenfyllt så jag kan bara sätta dit två handtag, vilket skulle ge mörsaren ett oregelbundet utseende.  Jag får nog försöka borra igenom de två igenfyllda hålen och gjuta ytterligare två handtag för att fullborda mörsaren. Men förargligt nog har jag helt slut på metall för närvarande.

Det sista tennet gick som sagt åt till sachsarna och tolvpundaren på bilden ovan. Uniformen var grå precis som den svenska men foder och uppslag var röda istället för blå. Hattarna hade guldgula snören (enligt Höglund) vilket jag har använt Humbrols mässingfärg för att återskapa. Officern har guldgaloner och jag vill inte använda exakt samma färg även om skillnaden är så liten mellan mässing och guld att man måste vara ett riktigt proffs för att upptäcka den.

Anledningen till att jag valde att göra sachsare och inte till exempel danskar var att de sistnämnda målade sina lavetter på exakt samma sätt som ryssarna och sådana kanoner har jag redan. Sachsens svarta kanoner med gulmålade metallbeslag var mycket intressantare att göra. Färgerna var hämtade från statsvapnet vilket var vanligt för kanonlavetter vid den här tiden. Även Österrike hade ett svartgult riksvapen men deras kanoner var gula med svartmålade metallbeslag. Preussen hade på motsvarande sätt vita lavetter med svarta metallbeslag.

Dem vanligaste färgen på kanonlavetter var dock rött (Frankrike, Holland och Hannover hade sådana med svarta metallbeslag och Danmark och Ryssland hade sådana med gula metallbeslag). Jag misstänker att detta berodde på att rött var en billig färg (jämför förra veckans inlägg) och det var förmodligen samma kostnadsskäl som gjorde att grå rockar var vanligt bland artillerister.

För att återgå till ämnet tennsoldater så må mitt tenn vara slut men jag har fortfarande tennsoldater som väntar på att bli färdigmålade. Bland annat ett par danskar som jag kommer att presentera i nästa vecka.

This entry was posted in Tennsoldater. Bookmark the permalink.

8 Responses to Kanoner och mörsare

  1. Henrik Andersson says:

    Hade likadana problem med mösaren som du hade.
    Man kan sitta länge och fundera på vad mösarenshandtag ska vara. Och man får borra eller hacka i lavettsidan. PA verkar aldrig riktigt kontrollera att formarna blir bra.
    Min artillerist som håller ett geschvindt skott. Ja det stavas nog inte riktigt så men har jag bara lyckats med en gång. Skottet alltså. Sedan kom jag på att man kunde bryta av tändstickor och måla grå. Blev ganska lyckat.

    Jag målade mina kanonpojkar blå. För när jag var aktiv var jag intresserad av krigets senare skede då Karl XII var i Norge. och då var artilleristernas uniformer blå. Dock fick jag aldrig klarhet över om officeren hade blå rock utan målade honom grå!

    Undrar om artelleristofficerarna hade kvar sin speciella uniform eller om de övergick till en som var mer lik de andra vapenslagens uniform?

  2. Örjan Martinsson says:

    Sannolikt hade officerarna samma färg på rocken som manskapet eftersom det finns ingen logik i att officerarna skulle utmärka sig genom att ha en billigare färg än de meniga. Jag är dock osäker på hur uppslagsfärgen såg ut. Tidigare följde jag Prince Augusts instruktioner och målade strumporna grå. Men den enda uppgiften som Höglund har om artilleristofficerare (i Baltikum 1694) anger att de hade blå strumpor och jag målade därför nyligen om mina gamla officerare med den färgen. Jag har dock stött på en samtida bild som visar en underofficer och konstapel med helgrå uniformer (en kombination som Höglund inte nämner) så det tycks ha funnits många varianter på artilleriets uniformer.

  3. Henrik Andersson says:

    Officerarna ska ju betalat sin uniform själv.
    Men fick alla ny uniform. Fältartilleri och färstningsartilleri är ju inte riktigt samma sak.

  4. Örjan Martinsson says:

    Allt artilleri var organiserat i ett enda regemente men administrationen av alla dess delar var väldigt decentraliserat så det lär väl förklara alla mindre skillnader som fanns i uniformsväg.

  5. Henrik Andersson says:

    Då borde det finnas stora skillnader i fiendens artilleri också?

  6. Örjan Martinsson says:

    Ja, det dansk-norska artilleriet är ett exempel på det:

    http://www.tacitus.nu/karoliner/armeer/danmark/artilleri.htm

  7. Henrik Andersson says:

    Verkar vara ännu värre på fiendens sida…

  8. Mats Nyström says:

    Jag hade också samma problem med mörsaren. Ett himla problem att klura ut vilka hål handtagen skulle sitta respektive den sammanhållande “tvärslån”.
    I mitt belägringsdiarama stod två mörsare uppställda bakom några skanskorgar och eftersom de inte var i ‘transportläge’ så hamnade handtagen vid sidan om i en trälår tillverkad av glasspinnar 🙂

Comments are closed.