Omvärdering av arméernas styrka vid Poltava

Den senaste tiden har jag börjat läsa in mig om slaget vid Poltava igen och kommit i kontakt med högintressanta uppgifter. Nyligen läste jag ut Valerij Moltusovs bok “Poltava 1709 – Vändpunkten”. Den gavs visserligen ut redan 2010, men då endast till SMB:s medlemmar. Jag är inte medlem i den bokklubben så jag fick köpa den senare i ett antikvariat. Moltusovs bok är av stort värde eftersom han ger läsaren det ryska perspektivet på slaget, något som de svenska historikerna praktiskt taget har struntat i. En följd av detta är att den svenska litteraturen nästan uteslutande har förklarat utgången med att peka på svenska misstag snarare än på saker som ryssarna gjorde bra.

Moltusovs bok innehåller också mycket detaljerade genomgångar av belägringen av Poltava samt ryssarnas befästa fältläger och redutter.  Vilket blir en uppmaning till mig att återuppta arbetet med att göra en sida som med kartor och text  beskriver slagfältet vid Poltava. Jag höll på med det i samband med 300-årsjubileumet men det avstannade när jag gick vidare till andra saker.

Den viktigaste upptäckten (för mig iallafall) är något som Moltusov bara går igenom på ett mycket översiktligt sätt. Tydligen har någon rysk historiker år 2004 upptäckt exakta styrkebesked för de olika ryska regementena vid Poltava. Dessutom har man upptäckt regementsvisa styrkebesked för de svenska regementen som kapitulerade vid Perevolotjna. På Tacitus.nu har jag två sidor som noggrannt går igenom den ryska och svenska arméns styrka under slaget. Den bygger dock huvudsakligen på Bertil Wennerholms bok “emporterade troféer” från 2000. I den redovisas bara uppskattningar för den genomsnittliga regementsstorleken vid de olika ryska truppslagen och när det gäller svenskarna vid Perevolotjna var det bara Livgardet som redovisades separat. De svenska styrkebeskeden baserades dessutom främst på en löjtnants dagboksanteckning.

Jag var tvungen att på något sätt få tag på dessa nya forskningsrön. Dessvärre kan jag ju inte ryska så jag fick köpa en engelsk bok från 2009 som är skriven av en som ägnar sig åt wargaming (dvs. målar tenn- eller plastsoldater för att spela krigsspel).  Boken heter “The Dawn of the Tsarist Empire” och författaren är Nicholas A. Dorrell. Jag har ännu inte läst hela boken men jag har tittat på hans styrkeredovisning. Den slutsats man kan dra av den är att det ryska infanteriet var lite starkare än vad jag har redovisat på min sida men att Wennerholms uppskattning ändå var ganska träffsäker. De ryska dragonerna var däremot betydligt starkare än vad man tidigare hade trott.

För de svenska regementena har vi följande tabell över antal män som kapitulerade vid Poltava:

Tabellen omfattar all personal (även civil) och är därför inte jämförbar med de siffror jag har redovisat på hemsidan som utgår från manskapsstyrkan (meniga och korpraler). Tabellen ovan anger Livgardets styrka till 1 464 man medan Wennerholm redovisar en källa som anger Livgardets manskap vid Perevolotjna till  1 196  och antalet underofficerare till 121 och officerarna till 60.

Jag kommer under sommaren att göra en omfattande revidering av mina sidor med anledning av allt detta. Men bara genom att titta på tabellen ovan upptäcker man att de regementen som ingick i Roos styrka (ursprungligen 3 000 man) hade drabbats av förhållandevis lindriga förluster. Eftersom Roos kapitulerade vid Gardesskansen med sin återstående styrka (400 man) hade jag räknat med att hans bataljoner hade drabbats av 100 % förluster. Så var dock uppenbarligen inte fallet och det måste innebära att huvuddelen av hans styrka lyckades sätta sig i säkerhet efter striden vid Jakovetskijskogen medan de som följde Roos blev återigen ledda till fördärvet.

Lägre förlustsiffor för Roos bataljoner innebär att de bataljoner som deltog i huvudstriden drabbades av ännu högre förluster och tabellen ger stöd för detta. Endast 14 man överlevde från Upplands regemente. Med tanke på att det var just en sådan styrka som hade avdelats till att bevaka trossen måste det innebära att ingen upplänning återvände från huvudstriden. Men det måste också ha inneburit att Uppland kan knappt ha haft några sjuklingar vid trossen. Wennerholm har uppskattat att andelen sjuka och skadade motsvarade 10 % av den totala svenska styrkan, men om tabellens siffror är korrekta så bör andelen sjuka ha varit betydligt lägre.

Slutligen kan vi också konstatera att Östergötlands regemente uppges ha haft 819 man som kapitulerade vid Poltava. Jag misstänker dock att detta är ett skrivfel från Nicholas Dorrells sida. Det finns nämligen många konstigheter i hans bok som tyder på bristande korrekturläsning. Före slaget anger Dorrell att östgötarna bestod av 380 man. Det är samma antal som löjtnant von Weihe uppgav i sin dagobok och som både Generalstaben och Wennerholm har utgått ifrån. Den sistnämnde anger dock att siffran är orimligt låg men följer den iallafall i brist på bättre underlag. Dorrell har även han frågasatt Generalstabens siffror (dvs. von Weihes) i vissa fall där de är oförenliga med andra källor. Fast när det gäller östgötarna har han dock inte noterat något underligt med att 380 man deltog i en huvudstrid där de flesta regementen blev förintade men att 819 östgötar kapitulerade vid Perevolotjna. Om siffrorna stämmer måste Östergötlands regemente ha haft otroligt många sjuklingar vid trossen…

This entry was posted in Litteratur, Stora nordiska kriget. Bookmark the permalink.

10 Responses to Omvärdering av arméernas styrka vid Poltava

  1. Robin Salomonsson says:

    hej
    jag har en fråga om de ryska tennsoldaterna du har målat för jag ska måla egna nu och jag undrar om man ska ha samma röda färg på västarna som på de övriga arm uppslagen och på benen,
    i din lista på färg så hittar jag bara en röd färg men jag undrade endå.
    sen kom jag på en bra ide att man kan använda artelleristen i form nr953 som har en laddstake kan bytas ut mot ett sjut för rocken han har på sig passar mycket bättre som resk uniform en den svenska karolinska uniformen.

  2. Robin Salomonsson says:

    pik
    ryssarna hade ju rockar utan uppslag vid benen som de svenska hade

  3. Örjan Martinsson says:

    Västarna och uppslagen var gjorda i samma material så det är rimligt att de hade samma röd färg. Det var faktiskt ganska vanligt vid den här tiden att de gamla rockarna syddes om (och vändes ut och in) för att bli västar när regementena fick ut nya rockar.

    Artilleristernas uniformer liknar visserligen ryssarnas mer, men sättet de håller laddstaken skiljer sig från en pikenerare. Så frågan är vilken detalj man kommer att störa sig på mest: felaktig uniform eller felaktig pose? Själv har jag försökt dölja den felaktiga uniformen genom att måla fodret grönt (om rocken är grön).

  4. Robin Salomonsson says:

    tack för råden
    det hjälper mycket när man kan fråga en som vet lite mer

  5. Robin Salomonsson says:

    Har du några planer på att göra fler ryska bataljoner som stred vid poltava???

  6. Robin Salomonsson says:

    jag kom på en sak till, jag har läst att den ryska armen hade
    “hand mortar” en typ av liten MÖRSARE som man kunde hålla i och skjuta granater med.
    vet du om några sådana kompanier deltog vid poltava och hur skulle man kunna göra ett sådant kompani???

  7. Örjan Martinsson says:

    Någon gång när jag är en gammal man är det tänkt att jag ska ha återskapat hela den ryska slaglinjen vid Poltava i samma skala som den svenska. Men jag har inga omedelbara planer på nya ryska bataljoner eftersom jag hoppas på att det i framtiden kommer att ges ut böcker med mer information om den ryska armén samt nya formar med ryssar. Åtminstone det förstnämnda borde rimligen infrias eftersom jag vet att det finns mycket skrivet på ryska som väntar på att översättas. Genom att vänta på att det sker ska jag väl förhoppningsvis slippa behöva måla om och byta ut figurer i den utsträckning som jag har gjort hittills.

    Jag vet tyvärr inte hur de ryska handmörsarna såg ut, men en gissning är att de liknade granatgeväret på sidan 53 i Åberg och Göransson bok “Karoliner”. Hur de än såg ut ska de iallafall ha brukat av dragonerna och med stöd från sadeln sköt dessa iväg handgranatstora projektiler med en räckvidd på 300 meter. Att utrusta dragoner med handmörsarna var ett av många experiment som ryssarna genomförde för att stärka eldkraften och kunna stoppa det svenska kavalleriets attacker. Det tyck dock inte ha varit framgångsrikt och jag vet inte om de fortfarande hade kvar dessa vid Poltava. Däremot fanns det troligen gott om annat beridet artilleri vid Poltava eftersom dragonerna hade under det ryska fälttåget utrustats med artonpundiga haubitsar (dragna av anspann med sex hästar) samt lättare tvåpundiga och trepundiga kanoner.

  8. Robin Salomonsson says:

    ja då slipper jag att utrusta min rycka grenadjärer med handmörsare som jag funderade på

  9. Robin Salomonsson says:

    vilsken brun färg har du till gevärskolvarna??? jag hittar nämligen ingen brun färg alls i din tabell så jag vet inte riktigt vilken jag ska köpa

  10. Örjan Martinsson says:

    Jag använder humbrol 62 (läder). Det var den enda bruna färg som Prince August rekommenderade när jag började måla så jag valde den utan att fundera på hur lämplig den var. Egentligen skulle man vilja ha en lite mörkare nyans men Humbrol har inget bra sortiment när det gäller mörkbruna färger.

Comments are closed.