Detta blir sista inlägget innan jag tar ett uppehåll under sommaren. Anledningen är att det finns så mycket annat att göra under sommaren än att sitta inne och skriva blogginlägg. Jag tror inte heller att mina gamla läsare har hittat tillbaka till bloggen ännu så det känns rätt onödigt att slösa bort sommaren för att skriva inlägg som bara läses av några få som råkar snubbla in här. Bloggens framtid är dock inte i fara och jag kommer att komma tillbaka med nya inlägg den 20 augusti. De inlägg som har publicerats under våren får agera som en annonspelare för att visa att bloggens törnrosasömn är över.
Dessuvärre har återstarten av hemsidan inte kommit igång på allvar ännu eftersom jag förlorade allt momentum när Ryssland invaderade Ukraina och jag blev distraherad av nyhetsflödet. Så mina planer på det området har skjutits upp till hösten (kanske tidigare än så ifall det blir en regnig sommar). Men jag kan lova att det blir höggradigt intressant material som jag egentligen borde ha publicerat för länge sedan om det inte hade varit för allt underhåll av hemsidan har haft företräde och som så länge bara har legat på ”att-göra”-högen.
Kosackernas brev till sultanen
Under två månader har jag skrivit inlägg om de ukrainska kosackernas historia under 1600- och 1700-talet men det är först nu som jag har valt att illustrera ett inlägg med den målning som annars brukar vara självklar i de här sammanhangen. Nämligen Ilja Repins nationalromantiska mästerverk som ska föreställa en händelse från 1676 när de zaporogiska kosackernas ledare Ivan Sirko svarade på den turkiske sultanens krav på underkastelse genom ett skriva ett brev fullt med fantasifulla förolämpningar.
Anledningen till att jag inte har tagit med den tidigare är att historien bakom målningen är utan tvekan påhittad. Det aktuella brevet förekommer i en mängd olika varianter och mängden förolämpningar ökar och blir grövre för varje ny version, vilka brukade skapas varje gång ett nytt krig mellan Osmanska riket och kristna stater bröt ut. I de äldsta versionerna var det inte heller de zaporogiska kosackerna som var avsändare utan istället ”Tjyhyryn-kosackerna”. Tjyhyryn var Kosackhetmanatets huvudstad fram tills det förstördes 1678 och ersattes av Baturyn. Den äldsta kända avskriften av brevet verkar också vara från 1670-talet men det finns versioner av brevet som är daterade så pass tidigt som 1600, 1619, 1620 och 1667. Fast även om de tidigare versionerna hade ett mildare innehåll så var det med största sannolikhet en kristen propagandaskrift från början till slut och aldrig ett verkligt brev.
En sentida version av brevet som är översatt till svenska lyder så här :
Zaporogkosackerna till den turkiske sultanen.
Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här, och till lands och till sjöss skall vi slåss mot Dig. Knulla Din mor! Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, bryggare från Jerusalem, getapojke från Alexandria, Stora och Lilla Egyptens svinaherde, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, Kamenats bödel, världens och underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud, Djävulens ättling, sendraget i vår kuk, svintryne, hästrumpa, rödhåriga hund, odöpta skalle, knulla Din mor!
Så svarar kosackerna Dig, Din usling. Du kommer inte ens att få vakta kristna svin. Nu måste vi sluta. Vi vet inte vilket datum det är eftersom vi inte har någon kalender. Månen är på himlen, året i boken, och det är samma dag hos oss som hos er. Därför: kyss vår röv!
Kosjevoj ataman Ivan Serko med hela sin zaporogiska här.
Med denna hälsning till sultanen så är det tack för mig och nu sommarlov. Jag kommer tillbaka med nytt inlägg den 20 augusti.