Indelta regementens organisation

Det svenska indelningsverket byggde på att de militära befattningshavarna inte avlönades med kontantlöner utan istället genom indelningar som bestod av ett boställe och skatteintäkterna från närliggande gårdar. Detta avlöningssystem skulle även gälla den (högre) civila personalen vid regementena. En närmare granskning av antalet indelningar i de olika regementen, så som de redovisas i C. Grills “Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket“, avslöjar dock att indelningen inte var så konsekvent genomförd som man skulle kunna tro.

Grill redovisar dock bara boställen och alla indelningar hade inte boställen vilket innebär att indelningen inte var så inkonsekvent som jag trodde när jag skrev detta inlägg. Se nästa inlägg för mer detaljer.

Nedan redovisas vilka indelningar som fann i de olika typer av kompanierna. I princip ser det ut så här i alla kompanier. Det fanns dock bara ett (beridet) indelt dragonregemente och detta tycks ha varit organiserat på ett sätt som inte var typiskt för dragonregementen. Istället för att ha samma befattningar och titlar som i infanteriet (med tillägg av en hovsmed/hovslagare) så uppvisar Bohusläns kompaniorganisation en blandning av infanteri och kavalleri.

planNotera också att kavallerikompaniet har en andre trumpetare inom parentes. Livregementets kompanier och de övriga regementenas livkompanier hade två trumpetare vardera, medan de andra hade bara en indelning ett boställe för trumpetare.

När man sedan tittar på hur regementsstaberna var organiserade blir det dock genast mycket rörigare, åtminstone för kavalleriet. Samma befattningar finns inte på alla regementen och inte heller i samma antal. Ytterligare en inkonsekvens är att en del av dessa stabsbefattningar kan vara placerade vid enskilda kompanier istället för staben.

Staben för ett infanteriregemente var dock ganska enhetlig och såg ut på detta sätt:

  • Överste
  • Överstelöjtnant
  • Major
  • Regementskvartermästare
  • Regementsskrivare
  • Regementspräst
  • 1:e bataljonspräst
  • 2:e bataljonspräst
  • Regementsfältskär (och tre gesäller)
  • Regementsväbel
  • 1:e skalmejblåsare
  • 2:e skalmejblåsare
  • 3:e skalmejblåsare
  • 4:e skalmejblåsare
  • 1:e profoss
  • 2:e profoss
  • 3:e profoss

Att regementsfältskären delade indelningen med tre gesäller anges endast för Upplands regemente, men kanske gällde det även för de andra infanteriregementena som inte omnämner några gesäller.

En tydlig skillnad mellan infanteriet och kavalleriet är att “militärpolisen” (regementsväbeln och de tre profosserna) tillhör staben och är bara hälften så stark än i kavalleriet som har en profoss i varje kompani och ingen regementsväbel.

För ett indelt kavalleriregemente ingick alltid de följande befattningarna i staben:

  • Överste
  • Överstelöjtnant
  • Major
  • Regementskvartermästare
  • Regementsskrivare
  • Regementspukslagare

Endast Adelsfanan och de två skånska regementena har en indelning för en regementsfältskär. De övriga tycks istället ha indelningar för 2-5 barberare fördelade på kompanierna. Och endast Adelsfanan har en regementspräst medan de övriga har 2-5 predikanter fördelade på kompanierna.

Sedan hade kavalleriet även indelningar för hantverkare såsom pistolsmeder, sadelmakare och skäftare (= den som gör “skaften” till pistoler och karbiner). I de skånska regementena finns det en vardera av dessa kategorier och de har prefixet “regements-” framför sin titel. Inget annat kavalleriregemente har en skäftare och såväl Adelsfanan som Östgöta har varken pistolsmed eller sadelmakare. Småland och Livregementet har däremot tre pistolsmeder vardera och både regementen har fördelat dem på bara två kompanier. Västgöta hade bara en pistolsmed som dock inte var placerad i staben utan i livkompaniet. Förutom skåningarna var det bara Västgöta och Småland som hade indelningar för sadelmakare, den förra en regementssadelmakare i staben och den senare utan prefix och placerad i livkompaniet.

Rimligen borde även de hantverkare som saknar indelningar ha funnits vid kavalleriregementena men kan då kanske ha blivit anlitade vid behov och avlönade med kontantlöner som kuskarna. Men bristen på enhetlighet förvånar mig.

En annan iakttagelse är att det Adelsfane-kompani som organiserades i Södermanland, Närke och Värmland helt saknar indelningar i Grills sammanställning. Hann inte indelningsverket genomföras i det kompaniet innan regementet började avvecklas 1720? Kompaniet hade indelningar men dessa saknade boställen och finns därför inte med i Grills sammanställning.

Som avslutning kan jag redovisa indelningarna för Bohusläns dragoners regementsstab:

  • Överste
  • Överstelöjtnant
  • Major
  • Regementskvartermästare
  • 2 Regementspredikanter
  • Regementsskrivare
  • Regementsfältskär
  • 2 barberare
  • Pistolsmed
  • Sadelmakare

Dessutom fanns det tre profosser fördelade på kompanierna

___________________

Tillägg.

Jag hoppade över Riksänkedrottningens livregemente till häst eftersom detta förband försvann 1720. I samband med det omorganiserades indelningsverket i den bohuslänska delen för att matcha Bohusläns dragoner som den förenades med. Det är bara de bohuslänska indelningarna efter 1720 som redovisas i Grills statistiska sammandrag. För de halländska kompanierna redovisas däremot de ursprungliga indelningarna. Av dessa kan man dra slutsatsen att det hade två trumpetare i varje kompani men också att varje kompani hade en predikant och en barberare. Jämtlands kavallerikompani hade för övrigt exakt samma organisation som dessa halländska kompanier.

This entry was posted in Organisation & löner. Bookmark the permalink.

6 Responses to Indelta regementens organisation

  1. Henrik Andersson says:

    Profossen var ju en slags militärpolis. Men om någon skulle avrättas inom det militära och man befann sig ute i fält, skulle då profossen vara skarprättare också?

    Skarprättare och bödlar hade lågt socialt anseende och ansågs väl nästa vara orena personer. Karl XII ska försökt höja yrkes status på 1990-talet men sådan förändring sker ju inte på en dag i folks syn på verkställare av dödsstraff.

  2. Örjan Martinsson says:

    Jag vet faktiskt inte, men den avrättningsmetod som tillämpades i det militära bör väl ha varit arkebusering och då lär det nog ha varit kommenderade soldater som utförde uppgiften.

    På grund av hans funktion att verkställa bestraffningar var Profossens anseende ganska låg bland manskapet. Trenden under 1600- och 1700-talet var också att hans status gradvis minskade så att han till slut bara blev en rättsbetjänt som skulle verkställa domar och knappt hade någon befälsmakt överhuvudtaget.

  3. Bengt Nilsson says:

    Skildrar inte Grill i första hand situationen vid tidpunkten för verkets utgivning, d.v.s. i mitten av 1800-talet?

  4. Jo, men han har även en kolumn som redovisar vilken tjänst som indelningarna ursprungligen skapades till. De ursprungliga indelningar som inte användes på 1800-talet och istället var utarrenderade redovisas också.

  5. Anders Larsson says:

    Musikernas antal på infanteri-regementsnivå var som sagt var 4 st som standard. (räknar inte med trumslagare och pipare). Under kriget växte vissa regementen, som hade råd, med ett par blåsare till. Skallmejblåsarna tog man till när inga andra “finare” musiker stod till buds då oboen var det senaste/hetaste. Hautboister, som samlingsnamnet för dessa blåsare var under kriget, kunde bestå av antingen oboister, skallmejablåsare och/eller fagottspelare (dulcian/Basun). Ett vanligt regementsband kunde tex bestå av tex 3 oboer och 1 dulcian (fagott) eller 4 skallmejor. Men det finns även exempel där regementen hade 4 oboer och 2 dulcianer. En känd oboist under Livgardet dessa år var J.S.Bachs storebror. Räknar man ihop antalet musiker i armén under dessa år så blir det en väldig massa musiker. 16 trumslagare 8 pipare och 4 hautboister per infanteriregemente. 1 pukslagare och 16 trumpetare under varje kavalleriregemente osv.

  6. Bengt Nilsson says:

    Att Bachs bror skulle ha varit musiker vid Livgardet är med största sannolikhet felaktigt. Däremot förekommer han i ett helt annat regementes rullor, men det tycks på grund av gardesfixeringen inte någon musikhistorisk forskare ännu ha upptäckt…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *