Dansk-norska fanor i svenskt förvar

För tre veckor sedan skrev jag om en mystisk fana från Fyn som eventuellt erövrades av svenskarna i slaget vid Helsingborg. Ovan ser ni en mycket sliten fana som helt säkert togs vid detta slag. Den tillhörde Livgardet till fot som tillsammans med grenadjärkåren höll emot svenskarna mycket längre än resten av armén. Fast om det var under själva slaget som fanan blev så sliten eller om den var i detta skick redan före ska jag låta vara osagt.

Utöver denna togs även nio så kallade kvartersfanor från Livgardet till fot i slaget vid Helsingborg:

Kvartersfanor bars inte vid strider utan de användes för att märka ut kompaniernas “kvarter” i lägret. Följaktligen var de inte heller särskilt påkostade. Texten “Leib Garde zu Fuss” är förstås inte danska utan tyska och det avslöjar att den kungliga danska armén var väldigt germaniserad vid den här tiden. Hälften av manskapet och en ännu större andel av officerarna var utlänningar (dvs. tyskar). Så när de skånska bönderna skulle kommunicera med de stridande arméerna under det skånska fälttåget lär de ha haft större chans att göra sig förstådda när de pratade med svenskarna.

Men trots de ovan nämnda fanorna innehåller Statens trofésamling väldigt få danska fanor från det stora nordiska fanor. Det finns en stor mängd från Karl X Gustavs krig och Skånska kriget, för att inte tala om kriget 1814 som var kort men ändå resulterade i att väldigt många dansk-norska fanor fördes till Stockholm (de flesta togs från magasinet i Fredriksstens fästning när den kapitulerade till Karl XIV Johan).

En mycket praktfull fana som togs 1814 men som är från Fredrik IV:s tid (1699-1730) följer nedan:

Jag har ingen aning om vilket regemente den kan ha tillhört men jag tror inte att det är något lantmilisförband som man har kostat på en sådan fana.

Den sista fanan jag hittade som kan vara från det stora nordiska kriget är den norska infanterifanan till höger. Trots att den är så sliten går det att se att den är norsk eftersom den innehåller Norges yxbärande lejon. Enligt en papperslapp från 1800-talet ska den ha tagits av Stenbock i slaget vid Helsingborg. Men det verkar mindre troligt då inget norskt förband deltog i det slaget.

Kanske togs den under ett av Karl XII:s norska fälttåg. Eller kanske, kanske togs den i slaget vid Stresow 1715! Två norska regementen fanns i det allierade lägret och ett av dem (Värvade regementet) bör ha varit inblandad i striderna. Fast det sistnämnda alternativet förutsätter att Karl XII tog med sig fanan när han flydde till Sverige och inte lämnade kvar den bland alla övriga grejer som sedan hamnade i fiendens händer.

Fast en tråkigare förklaring kan vara att den är från ett helt annat krig. Utseendet på dansk-norska fanor förändrades ju inte så mycket under den här perioden.

This entry was posted in Fanor & standar. Bookmark the permalink.