I torsdags hade jag vägarna förbi Strängnäs och jag passade då på att besöka Arsenalen som är Skandinaviens största militärfordonsmuseum. Det har en stor samling stridsvagnar och andra pansarfordon och är väl värt ett besök. Jag var dock mer intresserad av figurmuseet som också ingår i Arsenalen. Det innehåller mängder av mycket välmålade tennfigurer (såväl militära som civila) från alla möjliga tidsperioder. Stora nordiska kriget var väl representerat i den samlingen och ett urval av deras karoliner syns i de följande fotografierna.
Slaget vid Narva
Det fanns många diaramor som återskapade scener från berömda slag i den svenska historien (Från Brunkeberg 1471 till Virta bro 1808). Inspirationskällan till diaramat ovan torde inte undgå någon.
Slaget vid Helsingborg
Jag misstänker att även detta diarama är inspirerat av en gammal nationalromantisk målning. Dessa är inte kända för historiskt korrekthet och i täten finner vi så kallade uppbådsfanor som skulle bäras av bönder och inte uniformerade soldater. De lär knappast ha synts till vid Helsingborg eftersom Magnus Stenbocks försök med bondeuppbåd efter polsk modell var ganska misslyckat. I synnerhet i Västergötland (varifrån fanorna kommer) där myndighetspersoner blev ihjälslagna när uppbåden skulle organiseras. I bakgrunden skymtar dessutom Västgöta-Dals fana som inte heller var i närheten av slagfältet. Upphovsmannen till detta måste ha varit en västgöte!
Medan de föregående bilderna visade platta silhuettfigurer så visar denna bild helrunda tennsoldater (jag skulle tro att dessa är Holger Erikssons hantverk). Det fanns så mycket att titta på när jag gick igenom museet att det var först när jag redigerade den här bilden som jag upptäckte att tre ryttare såg väldigt bekanta ut…
En tjockis som gillar ispromenader.
Den gula soldaten längst till vänster är för övrigt en skaraborgare från 1675.
En dyslektiker utan sin grå kappa.
En hjältekonung vars akilleshäl var hans tinning.
Slutligen ett utsnitt av ett diarama som visserligen inte har något med karoliner att göra men som jag fann oemotståndlig:
Sven Dufva släpper ingen djävul över bron.
Apropå Stenbocks försök med uppbådande av ”pospoliten” så kan man också i samtida korrespondens se en betydande skepsis mot idén. För många år sedan gick jag igenom en mängd volymer i Kalmar länsstyrelses arkiv och där såg man många spår av densamma. Bland annat sökte amiralgeneralen Hans Wachtmeister avstyra att bondeuppbådet från Kalmar län marscherade iväg och var också, om jag minns rätt, i högsta grad tveksam till att beväpna allmogen i Blekinge eftersom han fruktade att vapnen skulle komma att användas mot svenskarna i en ny snapphanerörelse.
I ett av de f.ö. mycket intressanta brev från kanslitjänstemannen Casten Feif nere i Bender till Stenbock (Ericsbergsarkivets autografsamling) berörs ”pospoliten”. Feif skriver att kungen läst Stenbocks mycket förundrat sig över valet av namn: ”Det är polska och menar H. M:t att de det i Sverige intet förstå.” (Bender 15/7 1711).
Ingen information var figurerna kommer i från?
Jag lade inte märke till någon sådan information när jag var där. Själva museet har dock flyttat flera gånger tills det för inte så länge sedan hamnade i Arsenalen. Figurerna kommer (utöver Holger Erikssons) från olika äldre tillverkare som hann gå i graven innan Prince August bildades. Och om jag har förstått det rätt var det vanligt att de var fabriksmålade.
Tennsoldatklubben Drabanten har beskrivit vilka som har tillverkat figurerna till slagen vid Narva och Helsingborg längst ned på den här sidan:
http://drabanten.se/index.php?option=com_content&view=article&id=25:silhuett&catid=6:galleri
Såg dessa figurer i Dalarna på 1970-80-talet (tennsoldatsmuseet i Hjortnäs tror jag det var). Väldigt inspirerande samling tyckte jag.
Om man nu vill dissa dioramat Helsingborg (som f.ö. är väldigt trevlig) så kan man kanske också tycka att Stenbock skulle ha haft ett gult schabrak med silverfrans som på hans självporträtt från 1715 över slaget vid Helsingborg.