Bilden ovan är ett fotoalbum, troligen från min farmors sida av släkten. Av fotona att döma verkar det vara från det förra sekelskiften. Tyvärr finns det ingen text som beskriver vilka personerna är och de som skulle ha kunnat identifiera dem är numera döda. Vad som hade kunnat göra namnen i mitt släktträd till människor av kött och blod har istället blivit en bok fylld med bilder på fullständiga främlingar. Så låt detta bli en läxa till er alla. Se alltid till att ange datum, plats och namn på personerna i fotografierna så att även kommande generationer kan ha glädje av dem.
Fast det är inte bara minnet av de avbildade personerna som har fallit offer för tidens tid. Tyget som albumet är klätt med har även utsatts för en rejäl blekning. Tittar man på bilden kan man tro att albumet var grönt från början. Men vänder man på den och tittar på den andra sidan, som varit mer skyddad från solen, ser man att den nog från början var mörkblå.
Jag har tidigare i den här bloggen och på hemsidan konstaterat att grönt tyg kan bli blå ifall det utsätts för blekning. Detta beroende på att gröna tyger består av gula och blå färgämnen som kan blekas i olika utsträckning. Men uppenbarligen kan färgförändringen även gå åt det andra hållet så att blå färg blir grön.
Grön färg kan även bli bronsfärgad ifall det blå färgämnet bleks fortare än det gula, och det tycks ha varit mycket vanligt att röd färg med tiden blev brun. Eftersom det fanns en mängd olika färgämnen i bruk med varierande egenskaper och kvalitet är det svårt att med säkerhet säga hur en bestämd uniform såg ut efter några år.
När Rudolf Cederström inventerade de svenska fälttecknen noterade han till exempel att ett standar som enligt förordningen skulle ha varit helröd hade blivit rödbrun-randig. Standaret var tillverkat av våder som var färgade med två olika röda färgämnen, karmosinrött och inkarnatrött. Från början såg det förmodligen ut som en och samma färg men eftersom karmosinrött, till skillnad från inkarnatrött, står emot blekning väldigt bra blev standaret med tiden randigt. Jag ställer mig dock undrande till varför man blandade olika våder på det sättet. Ville man tjäna pengar genom att späda ut kvalitetsmateriel med sämre dito? Vad det än berodde på kan det dock förklara varför Upplandsfanorna vid Poltava hade blekts i så olika omfattning att ryssarna trodde de tillhörde olika regementen.
Slutsatsen av allt detta är emellertid att blekning av färger kan leda till mycket olika resultat. En del figurmålare trummar in budskapet att man alltid ska välja en något ljusare nyans än den ”riktiga”, men verkligheten var mer komplicerad än så. Alla färgämnen blektes inte så lätt och de som gjorde det kunde som i fotoalbumet ovan förvandlas till en helt annan färg.