Litteratur om perioden 1721-1748

Efter att ha ägnat hela sommaren åt att skriva en mindre bok om tiden 1721-1748 så kan det vara läge att skriva några ord om de böcker som jag har använt mig av för att skriva dessa inlägg.

De första inläggen fokuserade på Österrike och tanken var även att avsluta med en närmare titt på det Österrike som Maria Theresia reformerade. Men serien blev alltmer utdragen och omfattande så jag skrotade den idén. Hur som helst, vill man veta mer om hur den österrikiska staten hanterade de militära utmaningarna under 1700-talet så är det Michael Hochedlingers bok “Austria’s War of Emergence 1683-1797” (2003) som man ska skaffa.

Hochedlingers bok ingår i serien “Modern Wars in Perspective” och dessa böcker skiljer sig en hel del från traditionell krigshistoria. Medan det senare ägnar sig åt detaljerade beskrivningar av fälttåg och slag så fokuserar MWP-serien mer på krigens förutsättningar och hur dessa påverkade stat och samhälle. Ett vanligt klagomål bland läsar-recensioner är just att MWP-böckerna innehåller alldeles för översiktlig information om själva “krigen” och handlar mer om ekonomiska och administrativa faktorer. Men även om detta låter tråkigt så är det väldigt nödvändig information för att förstå varför det gick som det gick. Med traditionell krigshistoria blir det alldeles för lätt för läsaren att agera baksätes-fältherre genom att kritisera den verkliga fältherrens “idiotiska” beslut och själv komma med verklighetsfrämmande förslag på hur han skulle ha gjort istället (titta till exempel på i princip varenda internet-diskussion om stora nordiska kriget). Man måste helt enkelt veta vilka begränsningar som stater och fältherrar hade, och att krigen var betydligt mer komplicerade än att bara flytta arméer på kartan.

Två andra böcker i MWP-serien som jag hade nytta av när jag skrev om det turkiska kriget 1735-1739 är “Ottoman Wars 1700-1870” av Virginia H. Aksan samt “Russia’s Wars of Emergence 1460-1730” av Carol B. Stevens (båda böckerna gavs ut 2007). Den ryska boken behandlar visserligen inte kriget direkt eftersom den sätter punkt vid tiden för Peter den stores död (och har även med MWP-mått mätt väldigt översiktliga krigsskildringar). Båda böckerna belyser dock de enorma logistiska problem som var förknippade med krig i det Osmanska rikets gränstrakter, och som baksätes-fältherrarna sällan är medvetna om.

När det gäller själva Österrikiska tronföljdskriget så finns det också en MWP-bok som behandlar just detta (skriven av M S Anderson 1995). Den bok om detta krig som brukar rekommenderas på internet-sajter är dock inte denna utan Reed Brownings bok från 1993 som också heter “The War of the Austrian Succession”. MWP-boken är 248 sidor tjock medan den andra boken är 445 sidor. Det stora skillnaden i sidantal beror på att den senare har mer detaljerade skildringar av fälttåg och slag, vilket förklarar dess större popularitet. Jag måste nog själv erkänna att även jag föredrar Brownings bok som, utöver  den mer detaljerade skildringen, också har en kapitelindelning och underrubriker som gör den väldigt lätt att använda som en uppslagsbok. Men även om böckerna behandlar exakt samma ämne så är de ändå tillräckligt olika för att de ska vara meningsfullt att läsa båda två (om man nu är väldigt intresserad av österrikiska tronföljdskriget)

En annan intressant bok är “German Armies 1648-1806” av Peter H. Wilson (1998) och som jag har skrivit om i ett äldre inlägg. Vad som gör den intressant är att den tar ett helhetsperspektiv på det tyska rikets militära förhållanden och inte fokuserar på en enskild stat. Förutom arméer så täcker den även in mycket av det diplomatiska spelet i Tyskland.

Jag har inte gått in så mycket på Preussen trots att detta var en mycket viktig aktör under denna period och det land som startade Österrikiska tronföljdskriget. Det finns dock mycket litteratur om denna stat och bland de bästa böckerna finns Christopher Duffys “The Army of Frederick the Great” från 1974 (med en reviderad utgåva 1996). Även MWP-serien har en bok som skildrar Fredrik den stores krig 1740-1779, utöver dem som behandlar de två stora krigen separat.

Slutligen, när det gäller svenska förhållanden så har jag använt mig av standardverket om hattarnas ryska krig (skriven av Niklas Tengberg 1857-1860) som behändigt nog finns tillgänglig på nätet: Bidrag till historien om Sveriges krig med Ryssland åren 1741-1743. Under sommaren införskaffade jag även standardverket om Frihetstidens historia. Carl Gustav Malmströms “Sveriges politiska historia från konung Karl XII:s död till statshvälfningen 1722” (den reviderade andra upplagan från 1893). Jag har dock än så länge bara läst mindre delar av detta stora verk på sex band. Mitt inlägg om frihetstidens politik är därför mest baserade på Michael Roberts bok “Sverige under frihetstiden” (2003). Det är en översiktlig och lättläst bok som ger en god förståelse av denna epok. Dessvärre är den också väldigt baktung på så sätt att Roberts skriver betydligt mer om varför det frihetstida statsskicket gick under än om dess uppkomst. Vissa händelser framstår också som mer dramatiska än vad de var, som till exempel när Roberts i förbifarten nämner ett ryskt krigshot 1723 eller ett västgötskt uppror 1765. Sådana detaljer blir man förstås nyfiken på och det var på grund av att jag inte lyckades finna någon mer information om dem som jag beslöt mig för att köpa Malmströms verk. I detta verk fick jag sedan reda på att händelserna bara var en rysk flotteskort för hertigen av Holstein till Sverige och ett pinsamt försök till uppror av en lokal rättshaverist. Men framförallt fick jag tag i en riktig guldgruva för information om frihetstiden.

This entry was posted in Litteratur. Bookmark the permalink.