Om man bortser fr\u00e5n de hj\u00e4lptrupper som Karl XI skickade till de allierade under pfalziska tronf\u00f6ljdskriget s\u00e5 r\u00e5dde det fred i Sverige under hela tv\u00e5 decennier mellan sk\u00e5nska kriget och stora nordiska kriget. Detta var en anm\u00e4rkningsv\u00e4rt l\u00e5ng fredsperiod. Innan frihetstiden var detta f\u00f6rmodligen den l\u00e4ngsta perioden n\u00e5gonsin som svenska trupper inte hade stridit p\u00e5 vare sig svenskt eller n\u00e5got grannlands territorium. Men det var v\u00e4ldigt n\u00e4ra att denna l\u00e5nga fredsperiod hade blivit mycket kortare.<\/p>\n
Fredsperioden inleddes 1679 n\u00e4r en fransk arm\u00e9 tr\u00e4ngde in i norra Tyskland och tvingade Sveriges fiender att sluta fred med Sverige. Trots att den svenska arm\u00e9n hade presterat mycket d\u00e5ligt under kriget kom de tack vare Frankrikes insats undan med endast obetydliga territoriella f\u00f6rluster. Karl XI k\u00e4nde dock inte n\u00e5gon st\u00f6rre tacksamhet f\u00f6r detta utan han upplevde det ist\u00e4llet som en f\u00f6r\u00f6dmjukelse att Frankrike sl\u00f6t fred p\u00e5 Sveriges v\u00e4gnar utan svenskt deltagande i f\u00f6rhandlingarna. Detta var inte hur man behandlade en j\u00e4mlik bundsf\u00f6rvant utan snarare en vasall. Den aggressiva franska utrikespolitik, som var anledningen till att Sverige motvillig hade blivit indraget i ett krig som man inte var f\u00f6rberedd f\u00f6r, tycktes dessutom bara \u00f6ka i styrka nu n\u00e4r Ludvig XIV stod p\u00e5 h\u00f6jden av sin makt. F\u00f6r Karl XI var det d\u00e4rmed l\u00e4ge att byta sida i utrikespolitiken och 1681 sl\u00f6t Sverige en allians med Holland.<\/p>\n
Tajmingen f\u00f6r alliansbytet var dock inte den b\u00e4sta. Frankrike var vid tillf\u00e4llet ohotat i Europa och kunde med tvivelaktiga anspr\u00e5k annektera omr\u00e5de efter omr\u00e5de i Tyskland medan de \u00f6vriga stormakterna tittade p\u00e5. Den f\u00f6ruts\u00e4gbara konsekvensen av alliansbytet blev d\u00e4rf\u00f6r att Frankrike ist\u00e4llet allierade sig med Sveriges fiender Danmark och Brandenburg. 1679 hade dessa tv\u00e5 l\u00e4nder de facto besegrat Sverige och det var fransm\u00e4nnen som hade tagit ifr\u00e5n dem deras vinster. Men fr\u00e5n och med 1682 kunde de med Frankrikes st\u00f6d i ryggen upptr\u00e4da mycket hotfullt mot ett Sverige som fortfarande var f\u00f6rsvagat efter sk\u00e5nska kriget. En fransk flotta p\u00e5 30 skepp uppenbarade sig i \u00d6resund sommaren 1683 och skr\u00e4mde upp svenskarna s\u00e5 mycket att en delmobilisering genomf\u00f6rdes samt att den svenska flottan flyttades fr\u00e5n Karlskrona till Kalmar f\u00f6r att inte \u00e5terv\u00e4nda f\u00f6rr\u00e4n 1686.<\/p>\n
N\u00e5got krig br\u00f6t dock inte ut eftersom Frankrike hade blicken riktad mot Tyskland och ville inte ha sina nya bundsf\u00f6rvanter upptagna av ett krig mot Sverige. Vad som d\u00e4remot skedde var att Danmark i strid mot fredsavtalet fr\u00e5n 1679 trappade upp konflikten med hertigen av Holstein-Gottorp (Karl XI:s morbror) som tvingades i landsflykt till Hamburg och 1684 fick se sina andelar i Slesvig indragna till den danska kronan. Karl XI protesterade mot detta men var f\u00f6r tillf\u00e4llet maktl\u00f6st att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t det. Danmark kunde n\u00e4mligen \u00e4ven r\u00e4kna med st\u00f6d fr\u00e5n England vars katolske kung Jakob II tillh\u00f6rde det franska l\u00e4gret. I detta gynnsamma l\u00e4ge riktade Danmark \u00e4ven blicken mot riksstaden Hamburg som bel\u00e4grades 1686 (den danske kungen fick dock n\u00f6ja sig med att staden betalade 300 000 daler till honom).<\/p>\n
Danmarks aggressiva politik i Tyskland m\u00f6tte dock alltmer motst\u00e5nd. Framf\u00f6rallt var de L\u00fcneburgska hertigarna (det som skulle bli Hannover) starkt engagerade i att rulla tillbaka den danska expansionen i Tyskland. Men ocks\u00e5 Brandenburg motsatte sig den \u00e4ven om de intog en vacklande st\u00e4llning i fr\u00e5gan. Tillsammans hade de skickat trupper f\u00f6r att f\u00f6rsvara Hamburg och nu b\u00f6rjade de \u00e4ven s\u00e4tta press p\u00e5 Danmark i den holsteinska fr\u00e5gan. Fr\u00e5n och med 1687 deltog stormakterna och de nordtyska staterna i utdragna f\u00f6rhandlingar om Holstein-Gottorps status d\u00e4r Sverige och L\u00fcneburg stod f\u00f6r den h\u00e5rda linjen mot Danmark. Danskarna var dock inte villiga att b\u00f6ja sig f\u00f6r kraven d\u00e5 den franska alliansen gav dem triumf p\u00e5 hand.<\/p>\n
V\u00e4ndpunkten kom i november 1688 n\u00e4r en holl\u00e4ndsk arm\u00e9 landsteg i England och avsatte Jakob II som kung. F\u00f6ljden av detta blev att England gick fr\u00e5n att vara en fransk bundsf\u00f6rvant till att f\u00f6renas i en personalunion med Holland styrd av Ludvig XIV:s \u00e4rkefiende Vilhelm av Oranien. Frankrike som redan hade startat ett krig i Tyskland f\u00f6r att tvinga fram ett erk\u00e4nnande av sina annekteringar fann sig nu st\u00e4lld inf\u00f6r en mycket stor antifransk koalition (som \u00e4ven inkluderade Sverige). Detta innebar att de inte l\u00e4ngre kunde bist\u00e5 Danmark som nu hastigt och inte s\u00e5 lustigt uppt\u00e4ckte att de var politiskt isolerade. Deras styva h\u00e5llning i f\u00f6rhandlingarna om Holstein veknade nu n\u00e5got, men de var fortfarande inte villiga ge upp sina ambitioner. Med f\u00f6rhalningar och f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 till vaga och m\u00e5ngtydiga formuleringar i avtalstexten hoppades de kunna segla igenom stormen utan n\u00e5gra st\u00f6rre eftergifter.<\/p>\n
Sverige och L\u00fcneburgarna var dock inte villiga att l\u00e5ta dem komma undan s\u00e5 l\u00e4tt. Karl XI l\u00e4t meddela att n\u00e5gra svenska hj\u00e4lptrupper inte kunde skickas till Holland s\u00e5 l\u00e4nge det fanns risk f\u00f6r krig mot Danmark och kr\u00e4vde d\u00e4rf\u00f6r att den holsteinska fr\u00e5gan skulle avg\u00f6ras f\u00f6rst. Vilhelm av Oranien gick med p\u00e5 detta och st\u00e4llde d\u00e4rf\u00f6r en engelsk-holl\u00e4ndsk flotta till f\u00f6rfogande f\u00f6r att f\u00f6rsvara hertigen av Holsteins anspr\u00e5k. Tiden f\u00f6r kompromisser var nu f\u00f6rbi och Danmark kr\u00e4vdes p\u00e5 ett fullst\u00e4ndigt \u00e5teruppr\u00e4ttande av hertigd\u00f6met Holstein-Gottorp samt ett skadest\u00e5nd f\u00f6r ockupationen. Ett ultimatum f\u00f6r n\u00e4r Danmark senast m\u00e5ste acceptera kraven f\u00f6r att undvika krig sattes till den 20 juni 1689. In i det sista v\u00e4grade Danmark att g\u00e5 med p\u00e5 s\u00e5 f\u00f6r\u00f6dmjukande villkor. Medan nedr\u00e4kningen p\u00e5gick beordrades den svenska flottan att g\u00e5 till sj\u00f6ss och regementen fick order att marschera mot Sk\u00e5ne. Det var nu uppenbart f\u00f6r Danmark att ett krig mot en \u00f6verm\u00e4ktig koalition skulle bli av ifall de inte vek ned sig. S\u00e5 den 20 juni skrev de under det f\u00f6rhatliga avtalet som gav tillbaka delarna av Slesvig till hertigen av Holstein-Gottorp.<\/p>\n
F\u00f6r Karl XI utgjorde h\u00e4ndelserna under 1689 h\u00f6jdpunkten i hans regering. De f\u00f6r\u00f6dmjukande motg\u00e5ngarna under sk\u00e5nska kriget och den efterf\u00f6ljande fredsperioden hade nu v\u00e4nts till triumf. Utan att avfyra ett enda skott hade Karl XI tvingat sin \u00e4rkefiende till underkastelse och \u00e5terb\u00f6rdat f\u00f6rlorat territorium till sin morbror. Hans kompromissl\u00f6shet hade dock resulterat i ett l\u00e4ge som var helt oacceptabelt f\u00f6r danskarna och som de skulle f\u00f6rs\u00f6ka att korrigera vid f\u00f6rsta b\u00e4sta tillf\u00e4lle, vilket inf\u00f6ll under hans sons regeringstid.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Om man bortser fr\u00e5n de hj\u00e4lptrupper som Karl XI skickade till de allierade under pfalziska tronf\u00f6ljdskriget s\u00e5 r\u00e5dde det fred i Sverige under hela tv\u00e5 decennier mellan sk\u00e5nska kriget och stora nordiska kriget. Detta var en anm\u00e4rkningsv\u00e4rt l\u00e5ng fredsperiod. Innan … Forts\u00e4tt l\u00e4sa