Den allra minsta enheten i den svenska arm\u00e9n utgjordes av roten som leddes av en rotem\u00e4stare. Det exakta antalet i en rote har dock varierat genom tiderna. I Alf \u00c5berg och G\u00f6te G\u00f6ranssons bok ”Karoliner” leds man till att tro att det var sex man i varje rote under stora nordiska kriget. En uppfattning som \u00e4ven st\u00f6ds av tjusiga diagram \u00f6ver karolinsk excersis i ”Karl XII p\u00e5 slagf\u00e4ltet” och i ”Svea Livgardes historia”. Men antalet m\u00e4n i en rote best\u00e4ms av hur m\u00e5nga led en bataljon skulle vara formerad i, och under stora nordiska kriget var detta fyra. Lars Eric H\u00f6glund har i del 2 av sina uniformsb\u00f6cker ett utdrag ur en m\u00f6nsterrulla f\u00f6r Nieroths livl\u00e4ndska regemente \u00e5r 1701 (sid 58) och d\u00e4r framg\u00e5r det klart och tydligt att regementet var organiserat i fyrmannarotar.<\/p>\n
Titeln rotem\u00e4stare eller rotm\u00e4stare h\u00e4rstammar fr\u00e5n de tyska landsknektarna (”rottenmeister<\/em>” eller ”rottmeister<\/em>”) och var ben\u00e4mningen p\u00e5 den man som skulle st\u00e5 i det f\u00f6rsta ledet och som hade bef\u00e4l \u00f6ver m\u00e4nnen bakom. Sj\u00e4lva ordet rote kommer fr\u00e5n latinets ”rupta” och betyder ”del”.<\/p>\n Den svenska milit\u00e4ren var under\u00a0 1500-talet organiserat enligt tysk modell i f\u00e4nikor med rotar p\u00e5 10 man (inklusive rotem\u00e4staren). Dessutom parades rotarna ihop tv\u00e5 och tv\u00e5 s\u00e5 att den ena rotem\u00e4staren hade titeln ”\u00f6verrotem\u00e4stare” och bef\u00e4l \u00f6ver den andre rotem\u00e4staren. \u00d6verrotem\u00e4staren var en f\u00f6reg\u00e5ngare till korpralen och han var i sin tur underordnad en kvarterm\u00e4stare som f\u00f6rde bef\u00e4l \u00f6ver flera rotar (5-6 rotar fram till Erik XIV:s regeringstid och d\u00e4refter 10). Till skillnad fr\u00e5n regementskvarterm\u00e4staren hade dessa kvarterm\u00e4stares titlar inget med l\u00e4gerplatser att g\u00f6ra utan syftade bara p\u00e5 de block som en stridsformation var indelat i.<\/p>\n I infanteriet f\u00f6rsvann inte bara \u00f6verrotem\u00e4starna utan \u00e4ven kvarterm\u00e4starna i samband med Gustav II Adolfs reformer och ersattes av nya typer av bef\u00e4l. Gustav II Adolf f\u00f6rminskade \u00e4ven roten till sex man och detta var n\u00e5got som spred sig till andra l\u00e4nder och f\u00f6rblev standard fram till 1680 varefter antalet led i bataljonerna minskade i alla l\u00e4nder.<\/p>\n Vid sidan av rotem\u00e4stare fanns det redan under 1500-talet \u00e4ven en underrotem\u00e4stare i varje rote vars uppgift var att st\u00e5 i det bakre ledet. Tanken var allts\u00e5 att de mest p\u00e5litliga soldaterna skulle st\u00e5 l\u00e4ngst fram och de n\u00e4st mest p\u00e5litliga l\u00e4ngst bak s\u00e5 att de minst p\u00e5litliga soldaterna var f\u00e5ngade i mitten. Som om detta inte var nog fanns det \u00e4ven en halvrotem\u00e4stare som skulle st\u00e5 i det fj\u00e4rde ledet i en sexmannarote och i det tredje ledet i en fyrmannarote. Ifall en bataljon p\u00e5 sex led fick ordern att ”dubblera sina rotar” skulle den andra halvan av varje rote avancera fram och bilda en ny tremannarote s\u00e5 att det f\u00f6rsta ledet kom att best\u00e5 av alla rotem\u00e4stare och halvrotem\u00e4stare.<\/p>\n I Sverige beh\u00f6lls titeln rotem\u00e4stare men i Tyskland ersattes den under 1600-talet av titeln ”Gefreiter” som finns kvar \u00e4n idag i tyskspr\u00e5kiga l\u00e4nders milit\u00e4rer. Ordet betyder ”befriad” och syftar p\u00e5 att gefreitern slapp vakttj\u00e4nstg\u00f6rning och dylikt i utbyte mot att han hade den mest riskfyllda positionen vid strid. Efterhand blev titeln mest en bel\u00f6ning till dugliga soldater f\u00f6r l\u00e5ng och trogen tj\u00e4nst. V\u00e4rldshistoriens mest ber\u00f6mda gefreiter var en person som inte kom fr\u00e5n B\u00f6hmen och som aldrig hade graden korpral. Kanske borde vi p\u00e5 svenska kalla honom f\u00f6r rotem\u00e4stare? Den engelska ben\u00e4mningen p\u00e5 rotem\u00e4stare var f\u00f6r \u00f6vrigt ”filemaster”<\/p>\n Rotem\u00e4starna \u00e5tnj\u00f6t \u00e4ven den stora f\u00f6rdelen att de hade b\u00e4ttre l\u00f6n \u00e4n vanliga meniga. \u00c5r 1624 hade de f\u00f6ljande l\u00f6ner (enligt ”Svenska underofficerarnas historia” del 1 , sid 74):<\/p>\n Senare under 1600-talet tycks l\u00f6neskillnaderna mellan pikenerare och musketerare ha f\u00f6rsvunnit eftersom Folke Wernstedt anger f\u00f6ljande l\u00f6ner f\u00f6r livgardister \u00e5r 1696 (”Svea Livgardes historia” band 4, sid 288):<\/p>\n En intressant fr\u00e5ga i sammanhanget \u00e4r exakt n\u00e4r det blev det standard f\u00f6r svenska bataljoner att st\u00e4lla upp sig i fyra led och d\u00e4rmed ha en indelning i fyrmannarotar? Jag har inget bra svar p\u00e5 det, men en ledtr\u00e5d finns p\u00e5 sidan 171 i ovann\u00e4mnda band av Folke Wernstedt. D\u00e4r beskrivs hur Karl XI den 21 april 1694 fastst\u00e4llde ”det nya man\u00e9ret” f\u00f6r hur bataljonerna skulle avlossa sina musk\u00f6ter. Detta nya man\u00e9r skulle anv\u00e4ndas vid sidan av det ”f\u00f6rra man\u00e9ret” fr\u00e5n 1680 \u00e5rs infanterireglemente, men i b\u00e5da fallen skulle bataljonen formeras p\u00e5 fyra led. S\u00e5 om det inte skedde tidigare kan det ha varit \u00e5r 1694 som den karolinska taktiken gick \u00f6ver till bataljoner p\u00e5 fyra led. Detta f\u00f6rhindrade dock inte svenska bataljoner fr\u00e5n att \u00e4ven senare formera bataljonerna p\u00e5 sex led n\u00e4r omst\u00e4ndigheterna gjorde detta l\u00e4mpligt (slaget vid Fraustadt).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Den allra minsta enheten i den svenska arm\u00e9n utgjordes av roten som leddes av en rotem\u00e4stare. Det exakta antalet i en rote har dock varierat genom tiderna. I Alf \u00c5berg och G\u00f6te G\u00f6ranssons bok ”Karoliner” leds man till att tro … Forts\u00e4tt l\u00e4sa \n
\n