{"id":2152,"date":"2015-03-16T00:18:55","date_gmt":"2015-03-15T22:18:55","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.tacitus.nu\/?p=2152"},"modified":"2015-03-19T18:20:02","modified_gmt":"2015-03-19T16:20:02","slug":"utlandssvenskar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/?p=2152","title":{"rendered":"Utlandssvenskar"},"content":{"rendered":"
\"\"

Sveriges bidrag till det grekiska kulturarvet<\/p><\/div>\n

I den h\u00e4r bloggen har jag tidigare skrivit inl\u00e4gg om den hj\u00e4lpk\u00e5r som Sverige skickade till Nederl\u00e4nderna under pfalziska tronf\u00f6ljdskriget samt de regementen som h\u00e4rstammade fr\u00e5n dem (Sparres och Oxenstiernas). Men det svenska inslaget i utl\u00e4ndska arm\u00e9er var st\u00f6rre \u00e4n s\u00e5 och det fanns flera andra regementen som hade en svensk som chef. Under fredsperioder har det v\u00e4l alltid funnits \u00e4ventyrslystna svenskar som s\u00f6kt sig till fr\u00e4mmande arm\u00e9er f\u00f6r att skaffa sig krigserfarenhet. Dock verkar det som om det under Karl XI:s regeringstid \u00e4ven fanns inrikespolitiska orsaker till varf\u00f6r svenskar s\u00f6kte lyckan utomlands. Reduktionen hade riktat ett h\u00e5rt slag mot adelns ekonomi och utl\u00e4ndsk milit\u00e4rtj\u00e4nst var mer l\u00f6nsam \u00e4n den svenska.<\/p>\n

Det \u00e4ldsta \u201dsvenskregemente\u201d som jag k\u00e4nner till bildades dock innan reduktionen (och nu r\u00e4knar jag inte trettio\u00e5riga kriget d\u00e5 Bernhard av Weimar \u00f6verf\u00f6rde sin f\u00e4ltarm\u00e9 fr\u00e5n svensk till fransk tj\u00e4nst). \u00a01668 gick n\u00e4mligen \u00f6versten f\u00f6r Livregementet till h\u00e4st, Otto Wilhelm K\u00f6nigsmarck i fransk tj\u00e4nst. Han fick bef\u00e4let \u00f6ver ett v\u00e4rvat regemente och deltog bland annat i slaget vid Seneffe 1674. Innan dess hade han \u00e4ven varit major i den sachsiska arm\u00e9n och han beh\u00f6ll sitt chefskap \u00f6ver Livregementet \u00e4nda fram till 1672. F\u00f6rutom att ha befattningar i b\u00e5de svenska och utl\u00e4ndska arm\u00e9er samtidigt s\u00e5 kombinerade han \u00e4ven sin utlandstj\u00e4nst med att vara svensk ambassad\u00f6r i dessa l\u00e4nder. Under sk\u00e5nska kriget \u00e5terv\u00e4nde han dock till Sverige och ledde d\u00e5 ett mycket skickligt f\u00f6rsvar av Pommern. Han vann bland annat en lysande seger \u00f6ver en dansk-brandenburgsk arm\u00e9 p\u00e5 R\u00fcgen 1678. Under kriget gjorde han stora utl\u00e4gg fr\u00e5n egen ficka f\u00f6r att st\u00e4rka f\u00f6rsvaret men detta fick han inte tillbaka efter krigsslutet och missn\u00f6jd med detta gick han 1685 i kejserlig tj\u00e4nst f\u00f6r att strida mot turkarna. Kort efter blev han dock erbjuden att leda Venedigs arm\u00e9 mot samma fiende och b\u00f6rjade d\u00e4rmed 1686 att tj\u00e4nstg\u00f6ra i sin femte och sista arm\u00e9 tills han dog av pesten 1688. Under de \u00e5ren skulle han emellertid bli ber\u00f6md f\u00f6r en h\u00e4ndelse som han djupt \u00e5ngrade. Bilden ovan f\u00f6rest\u00e4ller n\u00e4mligen det 2\u00a0500 \u00e5r gamla Parthenon i Athen som var intakt fram till 26 september 1687 d\u00e5 en venetiansk kanonkula ant\u00e4nde kruttunnorna som turkarna f\u00f6rvarade d\u00e4r. Fast i \u00e4rlighetens namn b\u00f6r man dock s\u00e4ga att bef\u00e4lhavaren f\u00f6r Venedigs flotta, Francesco Morosini, var mest skyldig till h\u00e4ndelsen och han visade ingen \u00e5nger alls.<\/p>\n

Vad som h\u00e4nde med Otto Wilhelms K\u00f6nigsmarcks franska regemente vet jag inte. Men 1683 bildades ett annat franskt K\u00f6nigsmarckregemente som leddes av hans brorson Carl Johan (senare k\u00e4nt som \u201dLa Marck\u201d). Kronoskaf<\/a> uppger visserligen att regementet grundades redan 1680, men det \u00e4r ett \u00e5rtal som \u00e4r sv\u00e5rt att kombinera med kronologiska uppgifter i Svenskt biografiskt lexikon<\/a> som jag har h\u00e4mtat det mesta av det h\u00e4r inl\u00e4ggets fakta ifr\u00e5n. En f\u00e4nrik vid namn Erik Sparre ska i alla fall ha b\u00f6rjat sin tj\u00e4nstg\u00f6ring d\u00e4r 1683 och det var samme man som 1694 blev \u00f6verste f\u00f6r det blivande Royal Suedois. Det verkar rimligt att tro att det var svenskanknytningen som gjorde att Erik Sparre inledde sin franska bana i detta regemente som till skillnad fr\u00e5n Royal Suedois (f\u00f6re 1760) hade bl\u00e5gula uniformer.<\/p>\n

Carl Johan skulle dock lika lite som sin farbror Otto Wilhelm begr\u00e4nsa sig till en arm\u00e9 eller ens tre. K\u00f6nigsmarckarna var n\u00e4mligen en riktig legoknektfamilj. Otto Wilhelm var son till Hans Christoffer K\u00f6nigsmarck som ursprungligen kom fr\u00e5n Brandenburg och var i kejserlig tj\u00e4nst innan han 1630 tr\u00e4dde i svensk tj\u00e4nst och blev en framg\u00e5ngsrik f\u00e4ltherre samt generalguvern\u00f6r \u00f6ver Bremen. \u00a0Hans \u00e4ldste son Conrad Christoffer hann bli svensk generalmajor innan han 1671 tr\u00e4dde i holl\u00e4ndsk tj\u00e4nst och stupade 1673 n\u00e4r han bek\u00e4mpade de fransm\u00e4n som hans lillebror stred f\u00f6r. Conrads s\u00f6ner skulle sedan forts\u00e4tta med familjens legoknektstradition.<\/p>\n

Carl Johan (1659-1686) var i maltesisk tj\u00e4nst 1677-78 och senare i engelsk tj\u00e4nst under vilken han kom att strida i deras marockanska koloni Tanger. Efter att ha varit anklagad f\u00f6r mord i London 1682 begav han sig till Frankrike d\u00e4r han blev \u00f6verste\u00a0f\u00f6r det ovan n\u00e4mnda infanteriregementet. Efter strider i Belgien och Katalonien tr\u00e4dde han 1686 i venetiansk tj\u00e4nst hos sin farbror i Grekland, d\u00e4r han dock insjuknade i feber och dog.<\/p>\n

Den yngre brodern Philip Christoffer (1665-1694) blev inte heller l\u00e5nglivad men hann \u00e4nd\u00e5 med att f\u00e5 anst\u00e4llning i \u00e5tminstone fyra olika arm\u00e9er. Han f\u00f6rde bef\u00e4l \u00f6ver ett \u201dsvenskt\u201d regemente i bayersk tj\u00e4nst som stred p\u00e5 kejsarens sida mot turkarna 1685-1687. Sedan var han gardes\u00f6verste i Hannover 1689 innan han \u00e5terigen f\u00f6rde bef\u00e4l \u00f6ver ett svenskt regemente i holl\u00e4ndsk tj\u00e4nst under pfalziska tronf\u00f6ljdskriget. 1694 fick han en tj\u00e4nst som kavallerigeneral i den sachsiska arm\u00e9n men han hann aldrig tilltr\u00e4da den f\u00f6rr\u00e4n han blev m\u00f6rdad av hannoverska hovm\u00e4n som ogillade hans nattliga bes\u00f6k hos deras prinsessa.<\/p>\n

De svenska regementena som Philip Christoffer f\u00f6rde bef\u00e4l \u00f6ver bar Nils Bielkes namn. Bielke hade utm\u00e4rkt sig i det sk\u00e5nska kriget och gick 1684 i bayersk tj\u00e4nst som f\u00e4ltmarskalkl\u00f6jtnant.\u00a0 Med sig hade han \u00e4ven ett kavalleri- och ett dragonregemente som han hade rekryterat i Sveriges tyska provinser. Dragonregementet blev snart uppl\u00f6st och manskapet f\u00f6rdelades p\u00e5 andra regementen. Kavalleriregementet fortsatte dock att existera under K\u00f6nigsmarcks ledning medan Bielke utan framg\u00e5ng hoppades p\u00e5 att f\u00e5 st\u00f6rre uppgifter i den kristna arm\u00e9n. \u00a01687 \u00e5terv\u00e4nde Bielke till Sverige och blev generalguvern\u00f6r i Pommern. Hans kavalleriregemente blev nu det Pommerska kavalleriregementet som \u00e4gde best\u00e5nd till 1715.<\/p>\n

F\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till Philip Christoffer K\u00f6nigsmarck s\u00e5 hade han en sv\u00e5ger vid namn Carl Gustaf Lewenhaupt. Denne hade tj\u00e4nstgjort\u00a0i Carl Johan K\u00f6nigsmarcks franska regemente 1683-89 och blev sedan \u00f6verstel\u00f6jtnant i Hannover 1690 och tycks ha eftertr\u00e4tt sv\u00e5gern som gardes\u00f6verste . B\u00e5de han och sv\u00e5gern lockades \u00f6ver till sachsisk tj\u00e4nst tack vare Aurora K\u00f6nigsmarcks inflytande (hon var ju August den starkes \u00e4lskarinna). Lewenhaupt blev inte m\u00f6rdad s\u00e5 han tilltr\u00e4dde tj\u00e4nsten som generalmajor och chef \u00f6ver ett sachsiskt regemente 1695. Fem \u00e5r senare utbr\u00f6t emellertid stora nordiska kriget och Karl XII tolererade inte att svenskar tj\u00e4nstgjorde i fiendernas arm\u00e9er. \u00a0Lewenhaupt ville dock inte l\u00e4mna sin tj\u00e4nst och trodde naivt att det skulle r\u00e4cka med att han avh\u00f6ll sig fr\u00e5n att personligen delta i kriget mot sina landsm\u00e4n. I Karl XII:s \u00f6gon blev han d\u00e4rmed en landsf\u00f6rr\u00e4dare och 1703 d\u00f6mdes han till att mista liv, \u00e4ra och gods. Domen blev dock postum eftersom han avled en m\u00e5nad innan den avkunnades. Hans son var Charles Emil Lewenhaupt som gjordes till syndabock f\u00f6r hattarnas ryska krig och avr\u00e4ttades 1743. Lewenhaupts sachsiska regemente skulle f\u00f6r \u00f6vrigt ing\u00e5 i Thorns garnison 1703 och sedan delta i slaget vid Fraustadt.<\/p>\n

Hittills har alla utlandsvenskar i det h\u00e4r inl\u00e4gget en koppling till familjen K\u00f6nigsmarck, vars legoknektradition var s\u00e5 stark att Auroras son med August den starke kom att bli en fransk general som bek\u00e4mpade sin halvbror August III:s polska tronanspr\u00e5k. Den sista svensken har dock s\u00e5 vitt jag vet ingen relation till K\u00f6nigsmarckarna. D\u00e4remot har han en v\u00e4ldigt ber\u00f6md lillebror.<\/p>\n

Erik Gustaf Stenbock (1662-1722) blev f\u00f6rst major i ett franskt kavalleriregemente innan han 1691 blev chef f\u00f6r ett holl\u00e4ndskt kavalleriregemente. Detta var inte en del av den svenska hj\u00e4lpk\u00e5ren utan det ingick i den holl\u00e4ndska ockupationsarm\u00e9n i England. S\u00e5 medan lillebror Magnus gjorde en hj\u00e4lteinsats i slaget vid Fleurus 1692 levde han ett lugnt familjeliv som generall\u00f6jtnant i England innan han \u00e5terv\u00e4nde till Sverige 1698. Hans holl\u00e4ndska regemente fick sedan namnet Oostfriesland och var inblandad i alla slag i Flandern under spanska tronf\u00f6ljdskriget. Stenbock blev sedan \u00f6verste f\u00f6r Upplands st\u00e5ndsdragoner men l\u00e4mnade den tj\u00e4nsten 1701 och tycks d\u00e4refter inte ha deltagit i stora nordiska kriget trots att han dog f\u00f6rst 1722.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I den h\u00e4r bloggen har jag tidigare skrivit inl\u00e4gg om den hj\u00e4lpk\u00e5r som Sverige skickade till Nederl\u00e4nderna under pfalziska tronf\u00f6ljdskriget samt de regementen som h\u00e4rstammade fr\u00e5n dem (Sparres och Oxenstiernas). Men det svenska inslaget i utl\u00e4ndska arm\u00e9er var st\u00f6rre \u00e4n … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[13],"tags":[],"class_list":["post-2152","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allman-historia"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2152","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2152"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2152\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2166,"href":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2152\/revisions\/2166"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2152"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2152"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.tacitus.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2152"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}