N\u00e4r stora nordiska kriget br\u00f6t ut f\u00f6rsvarades de baltiska provinserna av 6 500 v\u00e4rvade soldater (plus \u00d6sterbottens regemente och delar av \u00c5bo och Nylands regementen). N\u00e5gra estniska och livl\u00e4ndska motsvarigheter till landskapsregementena i Sverige och Finland fanns\u00a0 inte. Tidigare erfarenheter med att rekrytera estniska och lettiska b\u00f6nder hade inte varit lyckosamma och de baltiska provinsernas bidrag till krigsmakten skedde fr\u00e4mst via v\u00e4rvning i de tyskspr\u00e5kiga st\u00e4derna. I en kunglig f\u00f6rordning fr\u00e5n den 10 januari 1701 togs\u00a0dock beslutet om att med utskrivning s\u00e4tta upp en lantmilis som p\u00e5minde om de svenska och finska landskapsregementen. Mycket tyder ocks\u00e5 p\u00e5 att avsikten var att dessa skulle bli\u00a0permanenta f\u00f6rband och d\u00e4rmed en f\u00f6rl\u00e4ngning av indelningsverket in p\u00e5 baltisk mark.\u00a0Fast med undantag f\u00f6r en artikel skriven av Kalle Kroon i KF\u00c5 2006 s\u00e5 verkar det finnas v\u00e4ldigt lite skrivet om denna lantmilis som k\u00e4mpade i stark motvind p\u00e5 den baltiska krigssk\u00e5deplatsen och vars sista rester f\u00f6rsvann 1710.<\/p>\n
Efter att ha kontaktat Kalle Kroon har jag\u00a0 med r\u00f6d text korrigerat detta blogginl\u00e4ggs uppgifter i efterhand.<\/span><\/p>\n I Estland sattes fyra regementen upp i landskapen Jerven, Wierland, Wiek och Harrien med en sammanlagd styrka p\u00e5 4 000 man (en annan kopia av\u00a0f\u00f6rordningen anger dock 5000 man). Den faktiska styrkan p\u00e5 regementena n\u00e4r de bildades var i sj\u00e4lva verket\u00a0500, 700, 800 respektive 1000 man<\/span>.\u00a0 Dessa ska ha r\u00e5kat illa ut i samband med bel\u00e4gringen av Narva 1704 och resterna av de tre f\u00f6rstn\u00e4mnda ska ha anv\u00e4nts till att skapa Stabsmajoren i Revals bataljon (formellt v\u00e4rvat, men alla soldater var f\u00f6re detta utskrivna). Enligt Kalle Kroon skedde denna sammanslagning p\u00e5 grund av att den ryska ockupationen gjorde det om\u00f6jligt att \u00e5terupps\u00e4tta regementena. Men i en annan KF\u00c5-artikel av Leif T\u00f6rnquist fr\u00e5n 1992 uppges det att Jervens och Wieks regementen faktiskt blev \u00e5teruppsatta och att Wierland slogs ihop med Jerven. Vilket borde\u00a0tolkas som att en \u00e5terupps\u00e4ttning blev m\u00f6jlig, men f\u00f6rst efter bildandet av den Revalska bataljonen. Wierland som \u00e4r det \u00f6stligaste landskapet i Estland verkar dock till st\u00f6rre delen ha\u00a0blivit permanent f\u00f6rlorat f\u00f6r de svenska myndigheterna efter Narvas fall. Regementena blev inte \u00e5teruppsatta efter\u00a0Narvas fall utan det var\u00a0endast Harrien som \u00f6verlevde fram till 1710. Jerven och Wierland slogs samman f\u00f6re Narvas fall.<\/span><\/p>\n \u00d6sels bidrag till lantmilisen var en bataljon p\u00e5\u00a0500 man som sattes upp 1702. Stammen utgjordes av soldater som hade v\u00e4rvats f\u00f6re kriget (de 50 man som utgjorde Arensburgs garnison?). Enligt H\u00f6glund blev regementet senare v\u00e4rvat och ingick i Lewenhaupts arm\u00e9 vid Ljesna.\u00a0Endast 75 man lyckades ansluta sig till huvudarm\u00e9n och de insattes i V\u00e4sterbottens regemente. Det var Arensburgs garnison som bildade stam men bataljonen blev aldrig v\u00e4rvad.<\/span><\/p>\n I Livland var det t\u00e4nkt att fyra lantmilisregementen skulle s\u00e4ttas upp (Riga, Wenden, Dorpat och Pernau) med sammanlagt 4 000 man. Generalguvern\u00f6r Erik Dahlberg var dock mycket skeptisk till denna id\u00e9,\u00a0troligen beroende\u00a0p\u00e5 tidigare d\u00e5liga erfarenheter av att v\u00e4rva lettiska b\u00f6nder till Rigas garnisonsregemente. Dessutom hade s\u00f6dra Livland blivit\u00a0h\u00e4rjat av den sachsiska arm\u00e9n. Han lyckades d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4nka antalet utskrivna m\u00e4n till 3 212 och ist\u00e4llet f\u00f6r fyra regementen l\u00e4t han organisera dem i frist\u00e5ende bataljoner som var endast 300 man starka. Det sista motiverades av att det skulle bli l\u00e4ttare att hantera manskapet i mindre enheter (Enligt Nordensvans artikel i KF\u00c5 1916 skulle bataljonerna trots sin storlek best\u00e5 av sex kompanier).<\/p>\n Nu kommer vi dock till en fr\u00e5ga som har v\u00e5llat mig huvudbry, hur m\u00e5nga livl\u00e4ndska lantmilisbataljoner sattes egentligen upp? I H\u00f6glunds bok g\u00e5r det att r\u00e4kna till 11 livl\u00e4ndska lantmilisf\u00f6rband, vilket ocks\u00e5 \u00e4r vad Nordensvan har skrivit i KF\u00c5 1916. Summan 3 212 man f\u00f6rdelat p\u00e5 300 man starka bataljoner tyder\u00a0dessutom p\u00e5 att det borde ha varit\u00a0h\u00f6gst\u00a011 bataljoner. Nordensvan uppger dock\u00a0i KF\u00c5\u00a01920 att ytterligare tre lantmilisbataljoner var planerade men att han inte hade n\u00e5gra uppgifter om dem (Marienburg, Sagnitz och Nyggen). Det har d\u00e4remot Leif T\u00f6rnquist\u00a0som i KF\u00c5 1992 r\u00e4knar upp 14 livl\u00e4ndska lantmilisbataljoner.\u00a0Fast ingick verkligen dessa extra tre\u00a0bataljoner i summan 3 212 eller tillkom de senare n\u00e4r s\u00f6dra Livland kunde anses ha \u00e5terh\u00e4mtat sig?Siffran 3 212 man var bara ett teoretiskt f\u00f6rslag. I verkligheten sattes 13 livl\u00e4ndska bataljoner av varierande (och inte helt k\u00e4nd) storlek upp<\/span>.<\/p>\n Enligt T\u00f6rnquist sattes alla lantmilisbataljoner upp 1701 medan Nordensvan har en mer utdragen tillkomsthistoria (1701-1704) och under den perioden hann flera bataljoner f\u00f6rsvinna, s\u00e5 det \u00e4r oklart ifall alla 14 bataljoner existerade i ett f\u00e4rdigt skick samtidigt.<\/p>\n De f\u00f6rsta bataljonerna som f\u00f6rsvann var i samband med Marienburgs fall 1702 d\u00e5\u00a0 Efter Dorpats fall hade s\u00e5lunda hela den livl\u00e4ndska lantmilisen f\u00f6rsvunnit och dess rester var fr\u00e5n och med 1705 samlade i tv\u00e5 v\u00e4rvade regementen: Pernaus garnisonsregemente och von Mengdens regemente. De skulle i sin tur g\u00e5 f\u00f6rlorade 1710 n\u00e4r Pernau och Riga f\u00f6ll till ryssarna. Systemet med utskrivna provinsiella\u00a0f\u00f6rband hade, \u00e5tminstone i Livland, misslyckats. Kvaliteten p\u00e5 utrustningen var l\u00e5g och\u00a0s\u00e5v\u00e4l manskap som bef\u00e4l var ovana vid krigstj\u00e4nst. Och H\u00f6glund har i sin bok f\u00e4rgstarka citat om\u00a0hur\u00a0lantmilisen var till mer besv\u00e4r \u00e4n nytta. Under de f\u00f6rsta \u00e5ren var ocks\u00e5 deserteringen\u00a0mycket omfattande, varf\u00f6r komplettering genom v\u00e4rvning var n\u00f6dv\u00e4ndig.\u00a0Men fr\u00e5n och med 1703 skedde, enligt Kalle Kroon, en m\u00e4rkbar minskning av deserteringen och detta l\u00e4r v\u00e4l ha bidragit till en stabilisering av de estniska f\u00f6rbanden. F\u00f6r de livl\u00e4ndska f\u00f6rbanden verkar det d\u00e4remot\u00a0ha varit f\u00f6r sent att r\u00e4dda dem d\u00e5.\u00a0Den nye generalguvern\u00f6ren\u00a0Carl Gustaf Fr\u00f6lich synes ha verkat i sin f\u00f6retr\u00e4dares anda och avvecklat lantmilisen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" N\u00e4r stora nordiska kriget br\u00f6t ut f\u00f6rsvarades de baltiska provinserna av 6 500 v\u00e4rvade soldater (plus \u00d6sterbottens regemente och delar av \u00c5bo och Nylands regementen). N\u00e5gra estniska och livl\u00e4ndska motsvarigheter till landskapsregementena i Sverige och Finland fanns\u00a0 inte. Tidigare erfarenheter … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Wendens, Treydens<\/del> och Kokenhusens lantmilis f\u00f6rlorades.\u00a0Enligt T\u00f6rnquist uppl\u00f6stes Wolmar och Walks bataljoner\u00a01702 eller 1703. Nyggens bataljon bildade 1703 stam i en v\u00e4rvad bataljon under Wrangels bef\u00e4l och tillsammans med Oberphalens, Dorpats och (sannolikt) Sagnitz<\/del> lantmilisbataljoner f\u00f6rlorades\u00a0de vid Dorpats fall 1704. Pernaus, Fellins och Marienburgs<\/del> bataljoner slogs 1703\u00a0samman f\u00f6r att bilda ett v\u00e4rvat garnisonsregemente i Pernau (von Schwengelns regemente).\u00a0Rigas bataljon<\/del> blev 1703 stam i ett v\u00e4rvat regemente under von Mengdens bef\u00e4l (1000 man enligt v\u00e4rvningspatent fr\u00e5n 1704). N\u00e5gon Riga-bataljon sattes aldrig upp, det var ist\u00e4llet Wendens, Treydens och Marienburgs bataljoner som anv\u00e4ndes till stam f\u00f6r von Mengdens regemente<\/span>. Enligt ett annat v\u00e4rvningspatent fr\u00e5n 1704 skulle den Tirsiska bataljonen ut\u00f6kas till 500 man, men 1705 sattes den in i von Mengdens regemente.<\/p>\n