Sverige utk\u00e4mpade m\u00e5nga krig under stormaktstiden och det finns p\u00e5 olika st\u00e4llen listor som r\u00e4knar upp dessa. Men ett krig som oftast utel\u00e4mnas i dessa listor \u00e4r det Pfalziska tronf\u00f6ljdskriget (1688-1697). Trots namnet handlade inte kriget s\u00e5 mycket om tronf\u00f6ljden i Pfalz utan det br\u00f6t ut som en reaktion\u00a0mot Frankrikes sj\u00e4lvsv\u00e5ldiga annekteringar av tyskt territorium som hade p\u00e5g\u00e5tt \u00e4nda sedan slutet av det f\u00f6reg\u00e5ende kriget (Holl\u00e4ndska kriget 1672-1678). F\u00f6r att stoppa och \u00e5terst\u00e4lla dessa bildades den Augsburgska ligan som bestod av en stor m\u00e4ngd stater,\u00a0\u00a0n\u00e4mligen Tyskromerska riket (inklusive \u00d6sterrike, Bayern, Brandenburg och Sachsen), Nederl\u00e4nderna, England (med Skottland och Irland),\u00a0Spanien, Portugal, Savoyen och… lilla Sverige.\u00a0 Anledningen till att Sverige deltog var fr\u00e4mst att ha goda relationer med stormakterna s\u00e5 att de skulle bist\u00e5 Sverige med att f\u00f6rsvara Holstein-Gottorps r\u00e4ttigheter gentemot Danmark. Men \u00e4ven Karl XI var drabbad av Frankrikes annekteringar. Furstend\u00f6met Pfalz-Zweibr\u00fccken som han \u00e4rvde 1681 hade n\u00e4mligen varit ockuperat av fransm\u00e4nnen sedan 1677.<\/p>\n
I kampen mot fransm\u00e4nnen bidrog Sverige s\u00e5lunda med flera tusen man i hj\u00e4lptrupper. Det var dock en ytterst motvillig kung som skickade ut dessa trupper eftersom han tyckte illa om tanken att soldater som beh\u00f6vdes f\u00f6r att f\u00f6rsvara Sverige skulle d\u00f6 i Flandern. Den enda riktigt stora krigsh\u00e4ndelsen som svenskarna var inblandade i (slaget vid Fleurus i juni 1690) resulterade ocks\u00e5 i mycket h\u00f6ga f\u00f6rluster och fick Karl XI att s\u00e4tta press p\u00e5\u00a0sina bundsf\u00f6rvanter s\u00e5 att svenskarna inte skulle uts\u00e4ttas f\u00f6r on\u00f6diga risker.<\/p>\n
De regementen som deltog i detta krig var alla nyuppsatta och de enda f\u00f6rband som \u00f6verlevde kriget var de som hamnade i utl\u00e4ndsk tj\u00e4nst. Mest k\u00e4nt \u00e4r det franska regemente som sedermera skulle ben\u00e4mnas ”Royal Su\u00e9dois”. Det sattes upp av svenska krigsf\u00e5ngar efter slaget vid Fleurus (526 man). Regementets svenska pr\u00e4gel bibeh\u00f6lls under 1700-talet \u00e4nda fram till franska revolutionen s\u00e5 till vida att alla officerare skulle vara svenskar. F\u00f6rutom Royal Su\u00e9dois sattes \u00e4ven ett holl\u00e4ndskt regemente upp av svenska soldater som inte ville \u00e5terv\u00e4nda till Sverige n\u00e4r kriget slutade 1697 (650 man).\u00a0 Regementschefen hette Bengt Oxenstierna och han stupade under det spanska tronf\u00f6ljdskriget i vilket regementet deltog i slagen vid Oudenaarde och Ramillies samt kanske \u00e4ven Malplaquet. B\u00e5da dessa regementen var kl\u00e4dda i bl\u00e5 rockar med gula uppslag.<\/p>\n
Om Royal Su\u00e9dois har Margareta Beckman skrivit en bok 1995. Information om det mindre k\u00e4nda holl\u00e4ndska regementet finns i denna diskussionstr\u00e5d<\/a>.<\/p>\n Av de svenska soldater som valde att \u00e5terv\u00e4nda till Sverige och fortfarande var tj\u00e4nstdugliga tycks 210 man ha hamnat i \u00a0\u00d6sterbottens regemente som l\u00e5g i garnison i Riga. Vid krigsutbrottet 1700 skulle dessa \u00f6verf\u00f6ras till ett nyuppsatt regemente under\u00a0Magnus Wilhelm Nieroths bef\u00e4l, vilket gick f\u00f6rlorat vid Revals fall 1710. Detta enligt denna diskussionstr\u00e5d<\/a>.<\/p>\n N\u00e4r det g\u00e4ller den svenska hj\u00e4lpk\u00e5rens sammans\u00e4ttning under sj\u00e4lva kriget har jag dock inga exakta uppgifter utan bara lite fragmentariska uppgifter. Vid Fleurus deltog tre svenska f\u00f6rband: Nils Bielkes regemente (876 man), Carl Gustaf Erskins regemente (ocks\u00e5 876 man) samt fyra kompanier fr\u00e5n Gustaf Mauritz Lewenhaupts regemente (292 man).\u00a0 Endast det sistn\u00e4mnda f\u00f6rbandet bestod i n\u00e5gon st\u00f6rre utstr\u00e4ckning av etniska svenskar (134 man). Under slaget f\u00f6rlorade Bielkes regemente 605 man i d\u00f6da och tillf\u00e5ngatagna, Erskin f\u00f6rlorade 730 man i d\u00f6da och tillf\u00e5ngatagna medan Lewenhaupts mannar kom lindrigt undan tack vare en lysande insats av en ung lovande major vid namn Magnus Stenbock (endast 49 man f\u00f6rlorades).<\/p>\n Fler regementen \u00e4n dem som deltog vid fleurus var dock p\u00e5 v\u00e4g till krigssk\u00e5deplatsen och i ett tidigare l\u00e4nkat forum har Daniel Schorr skrivit detta<\/a>:<\/p>\n ”The Swedes provided one cavalry regiment to the Netherlands 1694-98. The Colonel was Kjell Christoffel von Barnekow. It consisted of 6 companies each of 76 men. Raised primarily from excess personnel from the Pommerska kavalleriregementet and the Bremiska Kavalleriregementet.<\/em><\/p>\n Initially, 6 infantry regiments were provided. One of which was raised in Sweden, while the others were raised in the German provinces. The Swedish regiment was commanded by Gustav Moritz Graf von L\u00f6wenhaupt. It was raised partly through normal recruitment methods and partly from drafts from seven Swedish Indelta (National) regiments, as well as the Tyska Livregemente and Svenska Livregemente.”<\/em><\/p>\n Jag har \u00e4ven st\u00f6tt p\u00e5 en blogg som redovisade vilka uniformer de svenska regementena hade men tyv\u00e4rr sparade jag inte den som ett bokm\u00e4rke och trots m\u00e5nga f\u00f6rs\u00f6k har jag inte lyckats hitta den igen. Jag vill dock minnas att rockarna var bl\u00e5 och gr\u00e5 med uppslag i de f\u00f6r svenska regementen typiska f\u00e4rgerna.<\/p>\n Den sanna historien om Englands \u00e4rorika revolution<\/strong><\/p>\n N\u00e4r jag \u00e4nd\u00e5 skriver om det pfalziska tronf\u00f6ljdskriget vill jag passa p\u00e5 och tipsa om den h\u00e4r artikeln:<\/p>\n The Glorious Revolution was really a Dutch invasion<\/a><\/p>\n Engelsm\u00e4nnen vill g\u00e4rna skryta om att inget land har lyckats invadera dem sedan 1066, men det p\u00e5st\u00e5endet kan\u00a0bara uppr\u00e4tth\u00e5llas av en mycket nationalistisk historieskrivning. Den \u00e4rorika revolutionen 1689 framst\u00e4lls vanligen i brittiska historieb\u00f6cker som en intern engelsk angel\u00e4genhet d\u00e4r holl\u00e4ndaren Vilhelm III blev ”inbjuden” tillsammans med en holl\u00e4ndsk arm\u00e9 f\u00f6r att avs\u00e4tta en impopul\u00e4r katolsk kung. Men det folkliga st\u00f6det f\u00f6r detta var i sj\u00e4lva verket l\u00e5ngt ifr\u00e5n s\u00e5 stort som historieb\u00f6ckerna vill h\u00e4vda och England utsattes f\u00f6r en regelr\u00e4tt holl\u00e4ndsk invasion och ockupation. Jag rekommenderar verkligen att ni l\u00e4ser artikeln!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Sverige utk\u00e4mpade m\u00e5nga krig under stormaktstiden och det finns p\u00e5 olika st\u00e4llen listor som r\u00e4knar upp dessa. Men ett krig som oftast utel\u00e4mnas i dessa listor \u00e4r det Pfalziska tronf\u00f6ljdskriget (1688-1697). Trots namnet handlade inte kriget s\u00e5 mycket om tronf\u00f6ljden … Forts\u00e4tt l\u00e4sa