Jag har nu skannat in ett antal av ”Konung Karl XII:s egenhändiga bref” och ”Gen. Major Roses Relation” som ingår i ”Adam Ludvig Lewenhaupts berättelse”). Planen är att då och då lägga till fler delar av dessa böcker så att jag om ett år eller så har skannat in båda böckerna i sin helhet (med undantag för Lewenhauptsboken vars inledningar fortfarande omfattas av upphovsrätten). Den långa tidsplanen beror på att det är riktigt jobbigt att korrekturläsa texter skrivna på 1700-talssvenska . En tid då man uppenbarligen inte bekymrade sig så mycket över att ha en konsekvent stavning.
Varför just valt att börja med de delar som nu publicerats (sidorna 363-367 respektive 330-337 i de två böckerna) beror på att jag använde mig av dessa när jag skrev om slaget vid Poltava i somras. Detta slag är ju det som står i fokus i karolinerdelen och Roos’ relation över slaget innehåller hans redogörelse över vad som hände med de bataljoner under hans befäl som stannade för länge vid redutterna och sedan blev förintade av ditskickade ryska trupper. Det första av Karl XII:s brev som jag skannade in var Nr. 263 som skickades till Stockholm efter slaget vid Poltava (men innan kungen hade fått kännedom om kapitulationen vid Perevolotjna). I det brevet ger Karl XII instruktioner om vilka omfattande åtgärder som måste genomföras för att ersätta förlusterna samtidigt som han så gott han kan försöker framställa nederlaget i ett så positivt ljus som möjligt och uppmana de hemma i Stockholm att inte förlora hoppet om slutgiltig seger.